Fabriken som frös fast i tiden och inte har tinat än.
Företaget Pythagoras Motor AB startades 1898 i Norrtälje för tillverkning av räknesnurror. Efter ett par års försöksverksamhet lade man ner idén med räknesnurror och övergick till att göra råoljemotorer, eller tändkulemotorer istället. Som leverantör av motortyperna Drott och Fram blev Pythagoras mycket framgångsrika. Motorerna användes som kraftkälla inom sjöfart, jordbruk, skogsbruk, gruvdrift mm. Pythagoras Motor var en gång Norrtäljes största industriföretag med över 80 anställda.
Produkten var främst stationära motorer, som denna Drott från tidigt 1900-tal. Plåtbackarna i bakgrunden är ett kyltorn.
Pythagoras försökte sig på annat också, som gjutgods, ljusstakar, och båtpropellrar får man anta mm, men det var motorerna som var den stora produkten. Tillverkningen löpte på som den alltid gjort, men dieselmotorerna blev allt tillförlitligare och slog till sist undan benen för tändkulemotorerna. De förstnämnda kunde gå på vad som helst, matolja, jordnötsolja, tran, ungefär allt som kan brinna, men dieseloljan blev till sist så billig att dieselmotorerna tog över.
Plötsligt en kväll 1979 fick arbetarna beskedet att:
– Hörni gubbar, ni behöver inte komma hit i morgon. Lämna bara allt som det är.
Fabriken frös fast i tiden. Allting bara blev kvar i det skick det var. När den räddats för eftervärlden från rivningsdöden, cirka 1985, såg den fortfarande ut som den gjorde den där ödesdigra dagen 1979. Och det gör den än idag. Därför är det så märkligt att kunna gå runt bland ålderstiga verkstadsmaskiner 38 år senare och fingra på borrar och fräsar och tolkar som står i sina lådor precis som de gjorde när fabriken var i drift.
Det är som vanligt med försvunna industrigrenar, man förvånas över hur flitiga di svenske var och hur många fabrikat det fanns, till exempel Avance, Beijer, Bolinder-Munktell (senare Volvo BM), Hundested, June Munktell (JM), Lidan, Pythagoras, Seffle, Skandiaverken, Storebro, Vestervik och Vänermotor.
Se denna enorma jättekolv. Det var stora slagvolymer som gällde. Och ändå är kolvringarna som står bakom, avsedda för betydligt mera imponerande kolvar.
Ett riktbord. Ett riktbord används för att kontrollera att tillverkade detaljer är absolut raka eller plana, eller absolut vinkelräta.
Då för tiden användes inte mätverktyg som skjutmått eller mikrometer. Istället hade man fasta mått, sk tolkar, som användes som likare för arbetsstyckets mått.
Sannolikt var det sådana här räknesnurror man helst ville tillverka, men konkurrensen från tillverkare som Odhner val väl för hård. Räknesnurran var 1800-talets kalkylator för de fyra räknesätten och just detta exemplar hittades på fabrikens kontor.
Fabriken är komplett med produktionslinje från tidigt nittonhundratal, kontor med ritningar och andra arkivalier, maskinrum med tändkulemotordriven elgenerator vilken driver verkstadsmaskinerna vid visningarna. Det går bra att åka dit och supa in den härliga industrilukten och fingra på de slagtåliga produkterna.
Lär mer
Läs mer på: http://www.pythagorasmuseum.se
Se några filmer från interiören: http://www.pythagorasmuseum.se/videoklipp
Pingback: Att köra ånglok i Bergslagen – Teknikaliteter