Nyhetsbyrån som inte gillade nyheter

Jörgen Städje
6 år sedan

Det var under det gyllene 80-talet. Datorföreningen Stacken på KTH hade en enorm datorpark i en enorm datorhall i en källare.

Vi spenderade det mesta av våra liv under 1980-1983 med att köra det första e-konferensprogrammet QZ-KOM. Det gick att köra på telefonmodem hemifrån också, så vi hade någon sorts väldigt tidig prototyp till en facebookgrupp och vårt eget lilla begränsade ”Internet”. KOM var ett helt textbaserat system, skrivet på svenska, för svenskar. Det kanske kunde betecknas som ett ur-Facebook eller ett mycket tidigt Bulletin Board. Ibland var det tämligen högtstående filosofi som diskuterades, som Wotans andliga förfall, ibland handlade det om tekniska standarder mm, skrivet av folk som satt med ena handen inuti en minidator och den andra på oscilloskopet, men mest handlade det om var vi skulle gå och äta lunch.

KOM startades 1978 vid QZ, Stockholms Datamaskincentral på KTH, troligen Sveriges första BBS. När systemet nådde sin höjdpunkt 1987 hade det ca 2000 användare. Grafik fanns inte då. Ej heller mus eller LCD-skärmar. Alla kommandon gavs som text på kommandoraden.

Här kör en av KOMs upphovsmän Jacob Palme KOM från en ASCII-terminal på FOA. Bild: Lennart Nygren.

Någon gång 1983 fick undertecknad en idé.

Ute på de tidningsredaktioner man besökt stod det alltid nyhetsteleprintrar och knackade fram nyhetstelegram från TT och Reuters. Som intresserad radioamatör hade jag tidigare ägnat mig åt att ta emot nyhetsstationer på kortvågen på min egen teleprinter hemma, en dånande, mullrande Creed 7B som hostade fram bokstäver i en aldrig sinande ström i 50 bps, från kinesiska, ryska och amerikanska nyhetsbyråer. I avsaknad av Internet använde byråerna kortvågsradio som kommunikationsmedium.

Creed-teleprinter

Så jag tänkte att varför skulle inte Stacken kunna skaffa sig en teleprinterledning med nyheter från exempelvis Tidningarnas Telegrambyrå och mata in nyheterna direkt som inlägg i KOM? Dels skulle vi kunna få precis de typer av nyheter vi önskade, dels skulle vi kunna lägga in olika typer av nyheter i olika möten i KOM och få dem sorterade ämnesvis.

Elektroniska nyheter?

Ytterligare en vinst, tänkte jag, var att vi skulle kunna sluta med papperstidningar och slippa ägna massor av tid åt att bläddra förbi reklam.

Jag ringde upp TTs VD och frågade om vi kunde få köpa en ledning. Men det visade sig att jag hade varit allt för radikal, ja nästan löjligt nytänkande, för chefen svarade:

– Bara läsa nyheter elektroniskt, och inte på papper??? Nja, vet du, det kommer aldrig att slå. Det tror vi inte på.

Så det blev ingen nyhetsmatning in i vårt elektroniska system. Det var inte så att det fanns några tekniska hinder. Jag var helt enkelt för tidigt ute.

30-35 år senare, vad ägnar sig hela världen åt?