IT-skandaler anno 1984

Jörgen Städje
2 veckor sedan

Undertecknad skrev en av sina första artiklar om IT-skandaler redan 1984. Då var det tidningen Ny Teknik som var tongivande på teknikfronten i Sverige. Inget har blivit bättre på cyberfronten sen dess.

Det året blev det nio artiklar om datorteknik i Ny Teknik, allt från det vi ska ta upp här, att personuppgifter om svenska fiskare redan då läckte till Sovjetunionen, till att skolorna i Södertälje hade så dåligt med pengar att de inte hade råd med datorer och terminaler, att lärarna inte kunde något om datorteknik och att politikerna därför uppmanade skolorna att sluta med programmering. Sen dess har det bara blivit värre.

Så här såg artikeln i Ny Teknik 1984-09-04 ut. (Jag ser ut som en taliban, vilket jag beklagar).

Artikeln börjar med att jag, tyvärr utan framgång, försöker berätta att det finns både snälla och elaka programmerare och att man ska skilja på dem, dock utan framgång, skulle det visa sig.

Men det viktiga handlar om hur svenska personuppgifter uppenbarligen kablats ut till Sovjetunionen, långt innan Internet hade blivit vanligt. Incidenterna med svenska fiskebåtar inträffade 1984 och då är att märka att det första e-brevet togs emot på KTH i Stockholm bara året innan, 1983. Några webbsidor fanns inte heller eftersom The World Wide Web inte uppfanns förrän år 1989.

Året var som sagt 1984 och då fanns Sovjet fortfarande och hela Östersjöns öst- och sydkust var Sovjet och patrullerades av sovjetiska fartyg. Så här skrev jag:

”Jag har flera gånger läst vittnesmål av svenska fiskare som uppbringats av ryska krigsfartyg och förts till rysk hamn för förhör. Där har det visat sig att de ryska myndigheterna har haft alla personuppgifter om fiskaren tillgängliga på tangentbords avstånd.

Var har de fått uppgifterna från? Den trista sanningen är att de nog inte ens har behövt begå något datorbrott för att få dem. Staten säljer de uppgifter man tvinga av oss med hot om straff, till vem det än vara må. (Det är därför du och jag får så mycket skräp i brevlådan varje vecka. Direktreklam kallas det.) Att de skulle ha stulit informationen tror jag inte på, därför att det helt enkelt är onödigt. Det räcker med att våra östliga vänner har köpt informationen genom någon svensk bulvan.”

Om det värsta händer

I slutet av artikeln funderar jag också på vad som skulle hända on det värsta hände, nämligen att datorerna i samhället slutade fungera. Vi skulle inte ha några pengar att köpa för, staten skulle inte ha några befolkningsregister osv. Idag vet vi att inget förbättrats på 40 år, utan att bankernas webbsidor står still ett par gånger i veckan och att personuppgifter slinker ut hela tiden. Det var väldigt förutseende, för att vara 1984:

”Det företag eller den myndighet som har problem med läckande datorer ska inte komma till massmedia och Polisen och klaga, utan de ska skämmas för att de inte satt upp tillräckliga spärrar. Det finns ingen anledning att ömka dem. Alla vet om problemen, alla känner lösningarna, spärrarna finns, men kostar pengar och ansträngning att införa. Innan man har spärrarna ska man inte utsätta sig för fara genom att koppla sig till datornät. Enkelt.”

Och det gjorde det

Det var för 40 år sedan. Är det någon som har lärt sig? Nej. Idag sprutar dina personuppgifter över allt på Internet och samhällsviktiga organisationer blir av med viktigt data var och varannan dag.