ÖSlJ, ett stycke svensk industrihistoria

Jörgen Städje
9 timmar sedan

Svensk industrihistoria som du kan kliva in i och åka med! Gör det till en trevlig heldag med ånga, 1800-talsvagnar och kafébesök.

Klart för avgång från Mariefred.

Mot slutet av 1800-talet hände det något i Sverige: Industrialiseringen började.

Svenska industriprodukter började efterfrågas i Europa och industrialismen kom till landet, men transporterna över land skedde huvudsakligen med häst och vagn. Produkter från Kosta glasbruk började bli eftertraktade, Gustav Paschs säkerhetständstickor, ångmaskiner och lok från Motala verkstad, gjutjärnsprodukter från Kockums, svenskt järn, stål, papper och timmer behövde effektivare transportmedel. Svenskarna hade dessutom fått smak för utländska produkter, som behövde fraktas inåt landet i allt större mängder.

Järnvägar hade börjat byggas ute i Europa under 1820-talet, men den första sträckan i Sverige, mellan Örebro och Ervalla, kom först 1856. Den svenska industrin kom igång ordentligt omkring 1870 men först på 1880-talet spred sig det vi idag kallar smalspårsjärnvägar med spårvidden 600 millimeter över landet. Omkring 1890 öppnades de tre första 600-banorna för allmän trafik.

600 millimeter spårvidd var förhärskande då. Här vid Mariefreds station.

Vid denna tid reste landsbygdens invånare sällan utanför sockengränsen, häst och vagn i uppkörda hjulspår var det vanliga. I början var därför även de små enkla järnvägarna oerhört snabba och effektiva i jämförelse. Järnvägen blev en drivkraft i samhällets modernisering. Gods och människor nådde lätt närmaste stad och självförsörjningen ersattes stegvis med marknadsekonomi.

Östra Södermanlands Järnväg

Denna artikel skildrar Östra Södermanlands Järnväg, ÖSlJ, Sveriges äldsta museijärnväg, som grundades 1959 på det som en gång var Lina tegelbruks bana från deras lertäkt utanför Södertälje. 1965 fick ÖSlJ överta bandelen Mariefred – Läggesta, när SJ lade ned sin trafik på sträckan och banan byggdes om från normalspår (1435 mm) till smalspår.

Efter att Svealandsbanan (mellan Södertälje och Strängnäs) byggts så fick ÖSlJ överta delar av den gamla banan och sträckan mellan Taxinge-Näsby och Läggesta byggdes om till smalspår. Föreningen kunde börja trafikera den delen 2011.

Åker du med får du uppleva skillnaden mellan moderna och ”riktiga” tåg. Allt var bättre förr, på 1800-talet, när män var män, fruntimmer var fruntimmer och tåg var tåg!

Visst. Modern helsvetsad räls och ellok gör järnvägen tyst och skakningsfri, men då får man inte uppleva skenskarvarnas dunk-dunk, ångvisslor och kolrök. Hos ÖSlJ finns inga högtalarsystem och all skyltning görs med plåtskyltar som hängs ut för hand.

Enklast tar man sig till ÖSlJs station Läggesta Nedre med Mälartåg till Läggesta och sedan går man en mycket kort bit och så vips, befinner man sig bland smalspåren. ÖSlJs linjekarta (ovan) har friskats upp med de viktigaste sevärdheterna. Ta stora rundturen mellan Taxinge och Mariefred. Det tar 50 minuter. Köp gärna en heldagsbiljett och bered dig på en dag med ångtåg, stränga tågbefälhavare, härliga högljudda vagnar och lok, två medeltida slott, flertalet kaféer med trevligt utbud, ett tåghistoriskt museum och ångbåtar.

Ut och åk

Vi tar en rundtur från Mariefred till Taxinge-Näsby.

Vid Mariefreds station finns det mesta, som kafé och historisk järnvägsutställning. Här finns även verkstad, lokstall och vagnhallar.

Mariefred är en trevlig småstad. Men glöm för all del inte att bese Gripsholms slott.

Lok 9 redo att dra ut från Mariefreds station, högglanspolerat och klätt med svenska flaggor, nationaldagen till ära.

Eldaren skyfflar mera kol på elden.

Tågbefälhavare (Tbfh) Nyström stänger dörrar och grindar inför avfärd.

Väl ute på banan kan man titta sig omkring i de olika vagnstyperna. ”Bekvämlighet” var inte riktigt samma sak på 1800-talet som vi förväntar oss idag.

Så här åkte man tåg år 1893 i en tredjeklassvagn byggd för Kosta glasbruk av Dolbergs fabrik i Rostock i Tyskland. Uppe till höger ser du belysningen, en fotogenlampa. El fanns inte då. Wifi? Ha!

Tågbefälhavare Wicklund klipper biljetter.

Tågmöte vid Marielund, en liten mellanstation mellan Mariefred och Läggesta.

Lok 9, byggt 1915 på Motala verkstad. Här står det vid perrongen på Läggesta Nedre. Det kom till ÖSlJ år 2005. Här vänder loket för att dra tåget vidare till Taxinge-Näsby.

Taxinge-Näsby station, större station med biljettlucka och toalett, ligger nära ”kakslottet” Taxinge Slott, med ett kafé som heter duga.

Driften

Järnvägen är strikt organiserad eftersom säkerheten är av största vikt. Det finns en tydlig hierarki som måste upprätthållas för att allt ska fungera. Allt, precis allt, sköts manuellt, som det var för förr. Signaler ställs om, växlar läggs om, skyltar hängs ut och loken fylls på med kol och vatten.

Här inne, på Mariefreds station, styrs all tågtrafik av tågklareraren.

Tågklarerare (Tkl) Bäcklund inne på trafikexpeditionen är den som bestämmer över trafiken. I avsaknad av signalsystem, blocksträckor och ATC-system är det gammeldags telefon med telefonlur som gäller. I bakgrunden ses biljettexpeditör Porteus.

En imponerande samling rullande materiel

Under åren har ÖSlJ samlat på sig en imponerande samling rullande materiel, alltså lok av olika typer, personvagnar och godsvagnar, allt eftersom olika 600-millimetersbanor lagts ned över hela landet.

Många tåg samlade vid Mariefreds station. På bilden ser du mångfalden av rullande materiel som ÖSlJ har skaffat, till exempel från Stafsjö Jernväg (byggd av VABIS, Vagnaktiebolaget i Södertälje, senare Scania-Vabis och numera Scania) och Kosta Jernväg och det blå ångloket ”Emsfors” från Emsfors pappersbruk som ÖSlJ fick 1969.

Föreningen förfogar över tio olika ång- och motorlok, alla hämtade från tidig svensk tung industri, som gruvor, järnbruk, kalkbruk, pappersbruk osv. Det äldsta, Helgenäs, byggdes av Hudswell, Clarke & Co 1889 åt Eds bruk i Västervik. Det ställdes av på 1930-talet och skänktes till ÖSlJ 1965.

Dessutom finns 16 personvagnar av olika typer, mest 2:a klass- och 3:e klass-vagnar. Många av dem är byggda år 1893, bland annat den från JGJ (Jönköping-Gripenbergs Järnväg) som byggdes vid VABIS.

Utöver detta finns ett stort antal godsvagnar, tankvagnar och postvagnar som samlats in från industribanor i hela landet.

Avslutning

Vid vårt besök hos ÖSlJ var det nationaldag och därför stod en blåsorkester vid Mariefreds station och spelade ”Under blågul fana”. Det här är traditioner!

Säg efter mig: Tåg är kul.