IVA om skolans förfall

Jörgen Städje
2 veckor sedan

Att den svenska skolan inte längre är särskilt högpresterande, utan snarast lågpresterande och med ständigt fallande resultat, torde inte vara någon nyhet. Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA) lät ett antal experter titta på problemet och berätta om problemen och vad man borde göra åt dem under ett seminarium kallat ”Grundskolan måste förbereda fler för naturvetenskapliga utbildningar” den 20 november.

Staten har lekt med skolan i 25 år och trollat bort de verkliga värdena, och ersatt dem med icke-kunskap och wokeism, vilket gjort Sverige till ett mindre attraktivt STEM-land (science, technology, engineering and mathematics), eller på ren svenska: eleverna är inte längre intresserade eller ens kunniga i naturvetenskap, teknik och matematik. Detta borde oroa den svenska industrin.

Allt fler kan varken läsa eller skriva svenska i högstadiet och allt färre intresserar sig för teknisk-vetenskaplig vidareutbildning på gymnasie- och universitetsnivå.

47⁠.000 elever, omkring fyra procent, var frånvarande från grundskolan under mer än fem veckor under förra höstterminen. Det visar en kartläggning från Skolverket. Drygt 16⁠.000 elever missade halva höstterminen, trots skolplikten. Allt färre väljer naturvetenskapliga linjer eftersom man inte tror att det har en framtid och industrin i detta en gång så heta tekniska framkantsland ser stora problem med förfallet.

Ulrika Björksten, generalsekreterare för organisationen Vetenskap och Allmänhet var moderator och presenterade de deltagande föreläsarna:

Ola Helenius: professor vid Institutionen för didaktik och pedagogisk profession vid Göteborgs universitet.
Ann-Marie Pendrill: professor emeritus Institutionen för fysik, Göteborgs universitet och Nationellt resurscentrum för fysik vid Lunds Universitet.
Gustav Blix: policyexpert kring kompetensförsörjning vid organisationen Svenskt Näringsliv.

Matematiken

Professor Ola Helenius hade analyserat matematikundervisningen och hade som huvudpunkt att det inte går att berätta om till exempel bråk i lågstadiet och sedan tro att kunskapen om bråk automatiskt fanns kvar i högstadiet. Istället måste man fortsätta räkna med bråk genom hela skoltiden, annars försvinner kunskapen. Det kan sammanfattas som att det saknas progression som stödjer en långsiktig utveckling, vilket resulterar i att eleverna måste lära om.

Uppgifterna i matematikboken måste dessutom vara så enkla att nästan alla kan klara dem nästan hela tiden. Förklaringsmodellerna måste vara så enkla att eleverna kan använda dem för att arbeta självständigt. Annars blir det ”Doing without learning”.

Matematiken lämnar oss inte, utan har blivit ett problem även på universitetsnivå. Ett problem tycks vara att det är billigare att anställda obehöriga NO-lärare, än behöriga.

Skolan har tagit 25 år på sig att förfalla och det kommer att ta lika lång tid att återställa den, om regeringen väljer att behålla en och samma linje framöver.

Professor Anne-Marie Pendrill hade analyserat förekomsten av formler om fysikalisk dynamik i läroböcker i högstadiet. De har i stort sett försvunnit. Ursäkta den usla bildkvaliteten!

Svenskan

Gustav Blix från Svenskt Näringsliv tog upp och visade resultatet av ett antal undersökningar om läskunnigheten i skolan. Beklagligtvis kommer allt för många in i den svenska grundskolan utan att kunna tala svenska, men det är inte den svenska skolans uppgift att lära dem tala svenska. Det måste skötas på annat håll. Resultatet av detta har blivit att 25 procent av eleverna i mellanstadiet har svåra läsproblem. Allt för många kan inte svenska och kommer från fattiga länder (där kunskapsnivån är allmänt låg), men alla uppgifter är skrivna på svenska i läroböcker och kan man inte läsa så…

Resultatet kan bli allvarliga konsekvenser för individen och för samhället. Den enskilde riskerar att utestängas från arbetslivet och samhällsdebatten och för näringslivet innebär det betydande rekryteringsproblem, alltså att det kan bli svårt att få tag i läskunnigt folk att anställa. Det är väl inget konstigt eller magiskt? Det konstiga är att Skolverket inte förstått det under skolans 25-åriga förfall.

Läskrisen börjar redan på lågstadiet. 24 procent av Sveriges 15-åringar nådde inte upp till vad OECD anser vara en basnivå för läsförståelse enligt PISA 2022 (ursäkta språket i bilden…). Det har att göra med hur stor andel av eleverna som talar svenska hemma, runt matbordet. Andelen elever som alltid talar svenska har minskat stadigt. År 2016 var det 66 procent och år 2021 var det 52 procent.

Dessutom är det stora skillnader i läsförståelse mellan elever på landsbygden och elever i storstäder, där elever i storstäder presterar mycket bättre. Storstadseleverna har så mycket bättre kunskaper än landsbygden att det motsvarar 1-2 läsårs inlärning.

Svenskt Näringsliv hade fem förslag för att stärka läsningen i lågstadiet:

Skaffa tydliga styrdokument, alltså kurs- och läroplaner mm
Sätt fokus på evidensbaserad läs- och skrivinlärning på lärarutbildningarna
Ha screening som fångar up elever i riskzonen
Sätt in rätt insatser tidigt
Ge lärarna bättre förutsättningar att kunna lära ut

Sen återstår det att se om de ansvariga i administrationen bryr sig om dessa kloka råd. Sverige kan inte vara ett land som inte kan läsa. Men om inte föräldrarna kan läsa, så kan de inte läsa tillsammans med sina barn. Hur ska man få föräldrarna att läsa med barnen?

Vid en pressträff meddelade statsminister Ulf Kristersson och skolminister Lotta Edholm att regeringen ska tillsätta en utredning om obligatorisk språkförskola för barn som visar påtagliga språkbrister. ”Många barn med utländska föräldrar talar inte svenska hemma och kanske dessutom bor i ett segregerat område. Det är en uppenbar risk att de kommer till skolan med sämre språkförutsättningar” säger Kristersson. De kommer även att undersöka språkkrav för förskollärare. ”För att förskolan ska kunna bidra till en bra språkutveckling hos de här barnen måste barnen mötas av personal som talar bra svenska” säger Edholm, så något har ändå hittat hem till de ansvariga.

Paneldiskussionen

Panelen ser inte särskilt glad ut, och den har all anledning.

Efter alla anföranden tog paneldiskussionen vid, med inskickade frågor från åhörarna. Tyvärr hade man bara ungefär en halvtimme på sig och det hade behövts betydligt mycket längre tid för detta oerhört viktiga ämne.

Här är de som besvarade frågorna:

Maria Anvret: IVAs temaråd Kunskap i världsklass, IVAs avdelning Bioteknik
Anna Ekström: tidigare utbildningsminister, IVAs avdelning Företagande och ledarskap
Åsa Johansson Palmkvist: forskare, filosofie doktor, Vetenskap och Allmänhet
Jonas Nycander: professor vid Meteorologiska institutionen, Stockholms universitet, IVAs avdelning Teknikens grunder och gränsområden
David Lindberg: statssekreterare vid Utbildningsdepartementet

Det var många frågor, som till exempel vad staten gör, hur man ska förhålla sig till våldet i skolorna och hur man ska få upp intresset för STEM-ämnen. De nationella proven har förfallit och tar inte längre upp grundläggande fysik, energi, massa och kraft (som F=m*a). Ämnen som värmekapacitet, värme, energi och tillämpad matematik har försvunnit ur läroböckerna. Istället finns det alldeles för mycket miljö och för lite teknik.

Tyvärr var mötet inte särskilt välbesökt. Ungefär hälften av namnlapparna låg kvar i entrén när undertecknad gick därifrån, och det var tråkigt eftersom de viktiga synpunkterna hade behövt spridas till väldigt många fler.