Etnokosmologiska museet

Skriven av

Välkommen till museet som vill ge en mycket vidare syn på vår samhörighet med världen och universum! Människan behöver få en helt ny syn på en hel massa saker, bland annat sig själv och sin relation till omvärlden, och vad vi eventuellt kan göra åt saken. Samtidigt behövs det nya, friska grepp i vårt sätt att se på omvärlden.

Till detta passar ett besök på Etnokosmologiska museet i Moletai i Litauen utmärkt. Inte så mycket hård vetenskap, som ett museum kring funderingar på universums och kosmos betydelse för olika folkslag och hur dessa folkslag tänker sig vår samhörighet med kosmos. Kosmos betyder universum för oss, men andra betydelser hos andra folkslag är till exempel ”oordning”. Museets syfte kan därför sägas vara att skapa ordning i denna oordning genom att sammanställa alla folkslags idéer kring kosmos. Eller, det är iallafall museichefens idé.

Som en jättelik Van de Graaf-generator tornar museet upp sig i skogsbrynet. Det etnokosmologiska museet, eller Kakaras Kyrka som de kringboende kallar det. Museichefen heter nämligen Gunaras Kakaras.

Dessutom ligger det en hel massa progressivt tänkande bakom. En av tankarna är att kosmos ska vara kul och trevligt att uppleva och helst ska man göra det själv, utan att ta vägen kring en massa trista läroböcker.

Välkommen in under UFOn som är ett kafé.

Litauiska etnokosmologiska museet är det första och enda museet av denna typ i världen. Termen ”etnokosmologi” myntades där och återfinns inte i någon ordbok, men man får förutsätta att det kommer att startas liknande museer i andra länder också. Museet är unikt så till vida att man förfogar över två besökarteleskop uppe på mycket höga pelare, där allmänheten kan få studera stjärnor på nätterna. Inte för att det inte finns andra museer med egna besökarteleskop, men att de befinner sig uppe på ett 25 meter högt torn, det är unikt. Museet är alltså nattöppet. På dagen finns tre solteleskop för den som vill titta närmare på vår närmaste stjärna.

Etnokosmologi

Civilisationen på Jorden har en relation med kosmos. Relationen kan vara känslomässig, visuell, etnisk, andlig, kognitiv, pragmatisk, futurologisk, SETI eller ontologisk. Om mänskligheten verkligen är kapabel att ta hand om sin egen framtid under de kommande tusen åren, måste det finnas en samhörighet med kosmos och lämpligen ett djupt intresse för kosmos. Etnokosmologiska museet är bara ett litet steg på vägen mot att förklara den kosmiska världen.

En vintergata leder vägen genom museet upp till teleskopen, eller en ”Stairway to the stars” som det rättare blir på engelska.

Museet har sett en konstant ökande ström av besökare, dag såväl som natt, fler än 25.000 per år, vilket är ett bevis på att museets utställningar är meningsfyllda och att de verkligen behövs, samt att museet har ett framtidsvärde. Det är också ett bra antal eftersom museet ligger mitt ute i ingenstans på landsbygden. Området är valt för att det, åtminstone en gång, var Europas mörkaste plats.

Etnokosmologin är en sammanställning av hur mänskligheten samverkar med den kosmiska världen och hur denna visar sig i kulturen: traditioner, riter, materiellt och oralt arv, vetenskap, teknik, litteratur, konst, filosofi, religioner, framtidsforskning och Science Fiction. Etnokosmoslogin försöker klassificera vårt samröre med den kosmiska världen på följande sätt:

  • Känslomässig och visuell samhörighet, från det första ”Åh, så vackert” till konst, vetenskap, filosofi, religion, etik, moral och liknande problem.
  • Andlig samhörighet, som reflekteras i all världens religioner.
  • Etnisk samhörighet, vårt verbala, rituella och materiella arv som uttrycker en vertikal relation mellan nationen och kosmos.
  • Kognitiv samhörighet, en väg mot vetenskaplig kognition gentemot kosmos med hjälp av metoder som astronomi, astrofysik, kosmologi och fysik.
  • Pragmatisk samhörighet, genom astronautik, aeronautik, en fysisk väg till kosmos med målet att använda sig av det, tillämpa det och göra en vinst på det.
  • Prognostisk samverkan, genom ansträngningar att försöka föreställa sig mänsklighetens framtid på den kosmiska tidsskalan, med allt från vetenskapliga prognoser till Science Fiction.
  • Ontologisk samverkan, det oändliga sökandet efter meningen med människans liv i universum.
  • En samverkan med det okända, ett nödvändigt tecken på respekten för det okända. Det vore barnsligt att tro att klassificeringen ovan skulle vara den enda möjliga vad gäller alla våra länkar till kosmos.

Det etnokosmologiska museet har till syfte att välja ut och samla, systematisera, bevara och forska kring etnokosmologisk information och visar upp denna för besökarna.

Utställningsrummen

Alla objekt, från materiella objekt till foton och video presenteras för besökarna av högt utbildade guider. Museet består av ett antal sammanbundna ovala rum vars utställningsobjekt ska ge oss ett allt större kosmiskt medvetande, tills vi är redo att ta hissen upp till observatoriet.

Spinnrocken är ett sätt för människan att skapa ordning ur kaos, ett uråldrigt sätt. Dekorationerna på gamla spinnrockar kan vara hänvisningar till kosmos. Eventuellt…

Kalendern var ett tidigt försök att skapa en användbar ordning ur kosmiska fenomen, som vårdagjämning, höstdagjämning, midsommar och olika stjärnbilders lägen på himlen. Kalenderns samband med kosmos är glasklart. Balandis (duvans månad) = april och Kovas = mars.

Huvuddelen av museet är underjordiskt, men det finns rum över marken i huvudbyggnaden avsedda för konstutställningar osv.

Etnokosmologisk konst: Reflektioner, av Vytautas Poska, 1999. Scrafiti-fresk.

Museet har också en informationsbank som består av samlingar av utställningsföremål, ett arkiv av etnologisk folkastronomi, videosamlingar och ett bibliotek.

Man kan inte säga att man känner samhörighet med kosmos utan att ha hållit i en meteorit. Det här är museets järnmeteorit. Järn är det sista steget i en stjärnas fusionsprocess, innan den exploderar som en supernova och slungar ut sin materia i universum, materia som sedan blir byggstenar till nya solsystem. Vilken stjärna har slängt åt oss den här?

Glasbubblan

Gott och väl 25 meter över marken med hiss kommer man ut på vad som skulle vara den perfekta inrättningen för en firmafest, en glaskupol i form av en UFO. Alternativt kunde man ställa en fåtölj här, släcka alla ljus och tillbringa natten med att beskåda stjärnhimlen.

Men egentligen är det ett väntrum för dem som vill upp och använda det stora 80-centimetersteleskopet.

Det hela kostade ett par miljoner att bygga, vilket delvis har finansierats av EU och delvis av Vilnius universitet, som också har del i Moletais Astronomiska Observatorium (MAO), som ligger en kilometer längre in i skogen. Där bedrivs vetenskaplig astronomi: http://t360.idg.se/2.8229/1.225792/yrke-kometjagare

Teleskopen

Det stora teleskopet är av cassegrain-typ med sekundärreflektor. De nätter himlen är klar kan vem som helst beställa tid för en visning av natthimlen, eller för allmän nöjesstjärnskådning. Museiledningen håller hårt på att det ska vara ett nöje att se natthimlen. Astronomi är kul och vackert.

Sekundärspegeln i det stora teleskopet.

Det stora teleskopet har bland annat tre extrateleskop som är till för solobservationer. Från vänster ser vi ett teleskop för vitt ljus där man kan betrakta solen som vi är vana att se den, med solfläckar och allt. Nästa teleskop har H-alpha-filter så man kan se joniserat väte och därmed solens yta. Det högra teleskopet visar violetta och ultravioletta våglängder.

I övrigt har teleskopet inga kryogeniska instrument eller liknande utan ”bara” ett okular att titta i. Det är inte avsett för vetenskapliga ändamål, utan enbart för mänskliga nöjen.

Solen i ultraviolett ljus. Då ser man de höga temperaturerna, som solens atmosfär, solkoronan och de märkliga magnetiska protuberanserna som är uppåt miljonen grader varma.

Solen i H-alpha (rött). Då ser man solens yta, som är betydligt kallare än atmosfären, sisådär 6000 grader.

Den första observatoriebyggnaden som byggdes på platsen var avsedd för ett mindre besökarteleskop, med 40 centimeters spegel. Anledningen till att teleskopen står så högt upp är givetvis att man vill komma väl ovanför trädtopparna.

Här är själva teleskopet och i bakgrunden ser du kupolens inre beklädnad i trä.

Stenträdgården

Litauer har en märklig förkärlek för olika stenar, kvarnstenar och andra, ovanligt formade stenar. Därför har museet även en stenträdgård med mängder av lustifika stenar och andra skulpturer och föremål.

Så här ser hela trädgården ut från ovan, uppifrån glaskupolen. Då ser man inte de holografiska ljuspelarna och de halvgenomskinliga änglarna mm.

Det här är ett ställe med potential. Personalen tillfrågade mig särskilt om jag hade några idéer för hur man kunde bygga vidare på museet, och det hade jag. Ett nattöppet museum som handlar om rymden måste helt enkelt ha lite Close Encounters. Kafeteria-UFOt har runda glasfönster på precis rätt ställen för färgade strålkastare. Det enda som i övrigt behövs för att få in rätt nattstämning torde vara en rökmaskin.

Avslutning

Förklara det här nöjaktigt. Kan du det, behöver du inte gå på Etnokosmologiska museet.

Läs mer

Läs mer på museets webbplats: http://www.etnokosmomuziejus.lt/en/
Det finns givetvis en Wikipedia-sida också: https://en.wikipedia.org/wiki/Lithuanian_Museum_of_Ethnocosmology
men den litauiska wiki-sidan har fler bilder: https://lt.wikipedia.org/wiki/Lietuvos_etnokosmologijos_muziejus

Märken på artiklar:
Artikelkategorier:
Astronomi · MIljö · Museum · Underhållning · Vetenskap

Kommentarer

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *