Välkomna till detta lilla propagandaföredrag om signalspaning och hur man gör och varför det behövs. Jag har gjort mig till ovän med många frihetsälskande ungdomar med mindre hjärnkapacitet genom att påstå signalspaning är nyttig och nödvändig och dessutom genom att påstå att jag gillar FRA.
Här återges ett föredrag som undertecknad höll på SSAs radiodag i Vaxholm den 23 augusti 2014. Det är mer än 10 år sedan, men tyvärr är ämnet fortfarande högaktuellt, och än aktuellare blir det med den hårdnande situationen i omvärlden, det ökande spionaget och de fritt flödande konspirationsteorierna. Föredraget hölls inför en knäpptyst och därefter applåderande publik. Det var 45 minuter realism, får man anta, av åhörarnas ovationer efteråt.
Inledning. För den som inte vet vad SM0FIX är, betyder det att jag är radioamatör. Som sådan måste man ha koll på vad som rör sig på radiobanden, känna till problemet med störsändare och annat som illasinnade nationer gärna ställer till med. Dessutom kan man dra logiska pilar vidare till hur det går till på Internet.
Som mångårig kortvågslyssnare har jag insett vilka skatter som finns att ösa ur på kortvågen, såväl som på VHF och UHF. Röstsändningar, teletype, mystiska nummersändare och nu på det senaste en hel massa olika digitala signaltyper. Allt man behöver är lite lugn och ro, en bra mottagare och ett avkodningsprogram.
Alla länder spanar på elektroniska signaler i sin närhet. Dels för att inte halka efter i sin uppfattning om omvärlden, dels för att ha material att byta med, om man behöver information som något annat land har.
Med radiospaning är det så att signalerna finns där hel tiden. Om du vill lyssna på dem eller ej är din ensak. Ingen kan kalla det för spioneri. Alla svenska medborgare har rätt att lyssna på alla radiofrekvenser, men inte att föra det man hört vidare till tredje person om det inte är uppenbart att det är allmängods. Den sista regeln behöver de brottsbekämpande myndigheterna förstås inte bry sig om.
Spaning på Internet är vanligt idag. Folk är inte kloka, utan lägger ut allt om sitt liv, alla sina brott, texter om allt och alla man hatar, terror man tänkt utföra, mord, med mera, helt öppet på olika sociala fora. Det behövs ingen undercoververksamhet för att mycket snabbt hitta en hel bunt brottslingar. Man behöver bara vara lite rapp i musfingret.
Men låt oss börja på 1800-talet
Bilden är från ängen utanför Tekniska Museet i Stockholm, när telegrafen stod där.
Vi befinner oss alldeles i närheten av Dalarö Skans (då, i Vaxholm, alltså) där ett exemplar av Abraham Niclas Edelcrantz optiska telegraf står, en tiobitars anordning som började användas omkring 1794. En telegraflinje gick från fyrplatsen Söderarm i Stockholms yttre skärgård och till kungliga slottet i Stockholm med förlängning till Drottningholms Slott. En mellanstation låg lämpligt nog vid Vaxholms fästning.
Telegrafen var huvudsakligen avsedd för militär kommunikation, eftersom den yttre skärgården hade påhälsningar av ryssarna då och då. Ett meddelande från Stockholm till Gävle via 24 olika stationer tog cirka en halvtimme att få fram, jämfört med en ryttare som ofta behövde två dagar för samma sträcka. 1837 öppnades telegrafen för privatbrev, men 1881 var det slut. Då hade den elektriska telegrafen tagit över.
Det är uppenbart att det var lätt att avlyssna telegrafen. Allt man behövde göra var att stå i närheten. Detta insåg man givetvis och sände fördolda meddelanden, en tidig form av kodbokskrypto. Telegrafisterna hade en kodbok med många sidor med sifferkoder som skulle sändas istället för det ord man åsyftade, som svensk, hamn, chiffer, skepp, flotta, fiende, tysk, hjälp, vänta, repetera, och ännu mer koncentrerade meddelanden, som på bilden ovan.
Så där har vi signalspaningen i sin linda.
Till vänster sitter undertecknad vid en Enigma på museet i Bletchley Park i England.
Alldeles före andra världskriget försökte en tysk vid namn Arthur Scherbius att sälja en krypterande maskin till främst tyska och schweiziska banker. Hans tanke var att den kunde användas för säker meddelandeöverföring för att säkra banksekretessen. Men bankerna var inte intresserade.
Desto mera intresserade var tyska Wermacht. Ytterligare mera intresserade var den polska chifferbyrån, där man insett faran med Enigma, samtidigt som man förstod att kriget var i annalkande. Polackerna hade förstått hur Enigma var konstruerad och visste hur den skulle knäckas. Senare förändrade tyskarna Enigma och polackerna stod sig slätt. Polackerna förstod också att Polen skulle bli översprunget först och lämnade över sina upptäckter till britterna.
Scherbius Enigma blev snart standard vid alla tyska trupper. Idén med Enigma är att man skriver en bokstav på tangentbordet, varvid dess kryptotecken lyser upp en på en lamptablå. När man trycker tangenten i botten, växlar kodhjulen till nästa position och Enigma är klar för nästa tecken. Tecknen sänds med morsetelegrafi över radio eller via ledning till mottagaren, som gör samma procedur baklänges och får ut klartexten.
Enigma angreps med brute force-metoden. Alan Turings Bombe var en apparat som kunde utvärdera massor med korta teckensekvenser, sk crib, åt gången och prova olika nycklar och förr eller senare fick man träff. Om det faktiskt var den rätta nyckeln eller ej fick man prova på en Enigma.
Undvik dock filmen Enigma av Michael Apted, för den är inte särskilt sann.
https://en.wikipedia.org/wiki/Enigma_(2001_film)
Men Enigma var svåranvänd om man skulle överföra större textmängder, till exempel mellan militära högkvarter, ambassader osv. I fredstid använde man telex till detta och med en kryptonyckeltillsats, en Schlüsselzusatz, en sk SZ från företaget Lorenz, som också tillverkade telexmaskiner, kunde man överföra krypterade telex i realtid.
Först hade britterna ingen aning om vad den nya typen av sändningar var för slag. Man kallade koden för Fish Code. Efter ett tag gick det upp för dem att det var fembitars krypterad telexkod och de kallade den för Tunny.
Först och främst på grund av tyskt slarv vid krypteringen kunde britterna lura ut hur kryptot var sammansatt och efter at ha byggt ett antal olika knäckarmaskiner kom man fram till Colossus, som får anses vara den första elektroniska datorn. Den togs i drift 1943. Colossus dekrypterade inget, utan hittade genom statistisk analys bara tänkbara kryptonycklar. Om det verkligen var den riktiga nyckeln fick man prova med en annan maskin.
https://en.wikipedia.org/wiki/Lorenz_cipher
Det gällde att få tag i alla tyska meddelanden. Eftersom en radiosändning inte nödvändigtvis hörs över hela jorden behöver man avlyssningsstationer på en mängd ställen. I ett världskrig behöver man täcka hela världen. Det brittiska signalspaningsnätet under andra världskriget var därför enormt.
Britterna hade sk Y-stationer i alla allierade länder. Y-stationen avlyssnade meddelandena, spelade in dem och pejlade också sändaren. Dessutom förlitade man sig på radioamatörer, som bidrog med meddelanden. När meddelandet fångats upp, krypterades det med ett brittiskt krypto och sändes hem till Station X, Bletchley Park.
Datanätet för att få hem tyska telegram till Bletchley var mycket omfattande för att vara på 1940-talet, hur omfattande kan man knappast begripa.
Mot slutet av kriget blev man mer och mer beroende av forcering av tyska meddelanden, men tyskarna hade sina fasta telegrafledningar på stolpar genom Europa. För att tvinga ut dem på kortvågen, fick motståndsrörelserna i de olika länderna order om att spränga telegrafledningar.
https://en.wikipedia.org/wiki/Y_service
Ett tyskt telegrams väg
Britterna behövde få hem meddelandena till Bletchley Park på ett säkert sätt. De sändes genom befintliga undervattenskablar, eller via radio. De flesta undervattenskablarna kom upp ur havet vid Englands södra kust, ungefär vid det som senare skulle bli Goonhilly Satellite Station.
Britterna hade en egen krypterad telexmaskin kallad TypeX, med vilken man återkrypterade tyska meddelanden och sände hem dem. Annars kunde tyskarna snabbt ha förstått att deras egna meddelanden hade kommit på avvägar. TypeX-kryptot var säkrare än det tyska och verkar aldrig ha knäckts under kriget.
Den vänstra spalten i bilden ovan visar den normala vägen, från en författare, via en Enigma, över kortvåg, till en dechiffrerare och till den tilltänkte mottagaren.
Mittspalten visar hur det gick när britterna fick ha fingrarna med i spelet. Meddelandet avlyssnades och hamnade i en Y-station som krypterade det igen och skickade hem det till England.
Högerspalten visar hur det gick sedan. Meddelandet klassificerades efter vapenslag (armé, marin, flygvapen) varefter lämplig grupp fick försöka forcera det. Sedan var det dags för översättning och applicering av känd kunskap för att sätta in meddelandet i ett sammanhang. (Har vi sett något om den där kryssaren förut? Den diplomaten?)
När ett meddelande var dekrypterat, sorterat och klart, chiffrerades det igen med TypeX och skickades till Churchill vid krigsministeriet, där det åter dechiffrerades. När det sålunda nådde Churchills händer kallade det för Ultra.
Sverige var inte med i världskriget, men ändå…
Efter att tyskarna ockuperat Norge behövde man få hem telexmeddelanden till Das Vaterland och hyrde 32 telexlinjer mellan Oslo och Malmö. Här använde tyskarna en annan maskin än Lorenz, nämligen en sk Geheimschriber från Siemens. G-skrivaren användes också mellan tyska styrkor i Finland, samt vid den tyska ambassaden i Stockholm. Alla 32 telexlinjerna avlyssnades och data hamnade på ett kontor på Karlaplan 4 i Stockholm.
Arne Beurling var en uppsaliensare med oerhört skarpslipad hjärna. På två veckor knäckte han det som tog ett par man på Bletchley Park två månader att knäcka. Det tog honom sedan inte lång tid att sätta ihop ritningar till en dekrypterare. Ericsson tillverkade att antal sådana, som Beurling kallade för APPAR, som fick arbeta dag och natt med att forcera tyska meddelanden. I allt tycks 350.000 meddelanden ha forcerats.
Det var denna forceringsverksamhet som resulterade i att Försvarets Radioanstalt bildades.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Arne_Beurling
FRA har samlat på sig många kryptomaskiner genom åren, både svenska och utländska. Tro inte att tyskarna hade någon sorts ensamrätt på kryptoapparater. Sovjet gjorde sina, japanerna sina och under en övergång var svenska Hagelin Cryptoteknik världens största producent, med hundratusentals maskiner licensbyggda för USAs armé.
FRA har samlat alla apparater i ett eget museum, främst för att ge sin egen personal en historisk bakgrund till verksamheten, men också för att hålla kontakten med pensionerade medarbetare och för att utomstående ska få mer kunskap om FRA:s förflutna. Museet hyser många hundra olika föremål, och FRA vill gärna kunna visa upp dem för allmänheten i den mån det är möjligt.
Tyvärr befinner sig museet idag på hemlig mark. Det finns tankar på en ombyggnad, så att ingången till museet skulle hamna utanför FRA:s område. Men då måste de utställda föremålen skyddas på ett bättre sätt än i dag, och det är kostsamt. Enigma-maskinerna är oerhört värdefulla och man vill inte råka ut för samma stölder som Bletchley Park.
https://www.teknikaliteter.se/2024/10/18/fra-signalspaning-nar-den-ar-som-bast/
Sverige var precis lika aktivt som alla andra länder med signalspaning under kalla kriget. Men vi hade en unik position som grannar till Sovjet. Alla västländer var intresserade av den sovjetiska radarutvecklingen, dels för att kunna känna igen radarstrålningen från enskilda fartyg och flygradar och för att veta hur långt sovjeterna hade kommit i sin utveckling.
Där hade Sverige en bra chans att lämna information vidare till andra och få annat i utbyte. Men för att höra radarn ordentligt var man tvungen att träffas av strålningen och sålunda tvungen flyga så nära Sovjet man kunde. Det gillade inte sovjeterna, som förstod vad som var å färde.
I juni 1952 skickade FRA upp en DC 3:a med ett antal mikrovågsmottagare ombord, oscilloskop för att analysera vågformerna och eventuellt en ”panoramic reciever” eller vad vi skulle kalla spektrumanalysator idag, för att leta radarsignaler. Sannolikt hittade de signaler i mängd och ryssarna, som såg radarekona, blev irriterade. Den stackars DC 3:an förföljdes av sovjetiskt attackflyg som sköt ned den.
Långt senare fiskade man upp resterna av instrumenteringen och den visas idag på FRAs museum.
För några år sedan besökte jag den före detta stängda sovjetiska spionstaden Irbene vid Lettlands kust. Staden beboddes av cirka 3000 personer, inklusive familjer till de militärer som arbetade vid avlyssningsstationerna. Stället ligger mitt ute i bushen, en artificiell stad. Det gick inte bara att ta bussen in till storstan och roa sig en kväll. Istället hade man egna butiker mm.
Stationen förfogade över två stora parabolantenner av utmärkt fabrikat, en med 32 och en med 16 meters diameter och de användes till att avlyssna västliga telekomsatelliter. Numera är det sällan ett telefonsamtal går via satellit, men på 70-talet var det vanligt.
Tekniken var alldeles fantastisk. Grovt tillyxad och inte särskilt avancerad, men antennerna var robusta och yppersta mekanisk kvalitet.
När sovjetunionen föll, drog sig militären tillbaka, men istället för att som brukligt spränga sönder all teknik, sålde man det till lettiska staten, som gav anläggningen till sina radioastronomer. Det är fantastiskt att se hur astronomerna ersatte all det gamla sovjetskrotet för att rikta antennen, med en enda PC med en elektronisk stjärnkarta och en mus att klicka med.
http://www.qedata.se/js_lettlandsgalleri.htm#irbene
Tro inte att kortvåg inte är intressant längre, bara för att Internet finns. Internet finns inte och Internet kommer aldrig att finnas över precis hela Jorden.
Terrorister som vill vara anonyma använder sig gärna av e-post via kortvåg. Det gäller även olika hjälporganisationer som Medecins Sans Frontières, som måste skicka e-post från mörkaste Afrika och inte har råd med satellittid.
Vem som helst kan bli signalspanare. Och jag lovar: det är mycket intressant. Det behövs bara en kortvågsradio och ett par öron. Samtidigt får du nöjet att lära dig skilja ut svaga signaler begravda i brus, något som den mänskliga hjärnan är mycket bra på.
Det finns moderna, kommersiella företag som ägnar sig åt signalspaning på kortvågen i stor skala. Ta tyska Klingenfuss Radio Monitoring till exempel.
Fundera nu på det här: Många stora programföretag, som BBC, Deutsche Welle har slutat med utsändningar på kortvågen. Tyvärr finns det varken Internet eller ordets frihet i många delar av världen, där det skulle behövas bäst. Jag har svårt att föreställa mig hur dessa frihetens förkämpar då ska kunna få ut sitt budskap till de mörka delarna av världen. Och mörkret sprider sig. Se bara på de alldeles nyligen införda ryska lagar som begränsar Internet i Ryssland och kräver att bloggare med politiska avsikter registrerar sig hos myndigheterna.
https://www.bbc.com/news/technology-28583669
Den svenska korvetten Visby är ett underbart fartyg på alla sätt och vis, så fullproppat med teknik att man knappt kommer fram i korridorerna. Men allt detta skulle vara till ingen nytta om fartyget inte hade öron stora som elefanter.
Signalspaningsarsenalen i masten består både av radiospaning och radarvarnare, samt en laservarnare som anger om fartyget träffas av laser från exempelvis ett lasersikte eller ett vapen. Uppgifter om radarstrålning man träffats av, karaktäriseras av en identifierare och tillställs sedan stridsledningen, så man vet vem man har som motståndare. Information om radar, såväl som radarbilder kan också sändas ned med radiolänk, både från Gripen och Erieye.
Signalspaning bedrivs också under vattnet. Slanghydrofonen TAS (Towed Array Sensor) är en 350 meter lång mikrofon som kan släpas efter fartyget och höra allt som rör sig i och under ytan. TAS är ingen direkt militär hemlighet, eftersom den används av till exempel oljeprospekteringsföretag som letar efter oljefyndigheter med seismiska metoder. Men på Visby används den på ett lite annat sätt, nämligen genom passiv lyssning.
Oavsett typ av signal hamnar allt till sist på en och samma omvärldsbild, hos stridsledaren, fartygschefen i stridsledningscentralen.
https://www.teknikaliteter.se/2024/05/17/att-se-utan-att-synas-korvett-typ-visby/
Inför toppmöten av olika slag är terror numera ett vanligt hot. Terrorister brukar använda sig av olika typer av radio, antingen för kommunikation, för att lösa ut bomber, eller för att störa myndigheternas kommunikation. Då måste man kunna söka av alla tänkbara radioband med stor hastighet, för att hitta eventuella nya radiokällor eller störsändare.
Ett bra sätt är att ställa sig på ett tak med en spektrumanalysator ansluten till en bredbandig antenn. Exempelvis Tektronix analysator RSA6000 är helt oslagbar. Den klarar 9 kHz till 20 GHz och kan hitta spuriösa signaler på bara 3,7 mikrosekunder! Hoppfrekvensradio, alltså sändare som hoppar omkring slumpmässigt eller bara är igång kortare stunder, som bluetooth, är en lätt match. Den kan mycket enkelt avkoda alla tänkbara digitala protokoll och snabbt analysera radarpulser. Den har också en historikfunktion som kan följa en svajig bärvåg och trigga på frekvensavvikelser. Kort sagt, den är en Pandoras ask för signalspanare. Man blir så glad när man använder den.
GSM-bandet hette mobiltelefonin förr. Mobilbanden är fulla av signaler som kommer och går, korta pulser som hoppar upp och ned. Den högra delbilden visar en gammaldags svepande spektrumanalysator, som bara fångar en del av bärvågorna.
Blåtand på 2,5 GHz är hoppfrekvens, signaler som är nästan omöjliga att hitta med en vanlig spektrumanalysator. I princip så finns en blåtandsenhet inte för en traditionell analysator, om man inte vet om den i förväg.
Cyberattacken mot Estland år 2007 är ett utmärkt exempel på något som närapå lamslog landets hela datatrafik under en vecka. Läget var inte så illa som dåligt informerade media i väst ville låta påskina. Det var tvärtom anledningen och aktörerna som var det mest allvarliga. Den mesta attacktrafiken kunde till en början spåras till Ryssland och till och med till ryska myndigheter, men när den estländska cybermyndigheten spärrade cybergränserna, flyttade attacktrafiken in i landet istället.
Attackstyrkorna var mycket pålästa och tekniskt kunniga och allt tal om att det var enkla scriptkiddies som låg bakom attacken kan direkt avfärdas när man ser vilka metoder som användes. Efter detta har Estland skaffat sig en mycket effektiv CERT, som ska uttydas Computer Emergency Response Team, som bedriver en hel massa signalspaning.
https://www.teknikaliteter.se/2022/09/08/allt-ar-val-helt-normalt-nato-tycker-inte-det/
Vad gör FRA på Internet idag? Det vet vi inte och de kommer aldrig att berätta det och det är så det ska vara. Som god svensk måste man ändå tro att myndigheterna gör sitt bästa för att skydda landet och medborgarna från terrordåd, brottslighet och angrepp från främmande makt och att vi ska vara tacksamma för det.
Alla länders säkerhetstjänster avlyssnar och för det svenska Försvaret, Must och UD är det naturligtvis stora utländska företag och beskickningar i Sverige som är av intresse. Motsvarande gäller givetvis svenska intressen utomlands, i Danmark, Norge, Tyskland, Holland, USA osv, vilket bevisats många gånger. Det är någonting man får vara beredd på i internationella sammanhang.
Krypton är idag så effektiva att ingen organisation kan knäcka dem i realtid, och det är väldigt enkelt att skydda sig mot avlyssning. Signalspaningen har därför för länge sedan lämnat det stadiet. Gemene man kan vara lugn. FRA varken kan eller vill snoka på varenda svensk som mailar till utlandet. Deras målsättning är mycket skarpare inriktad än så.
Så här kan avlyssningen kanske gå till.
En avskiljare sätts in på fibern som duplicerar trafiken och sorterar bort ointressant trafik med inbyggda algoritmer. Den avskilda trafiken transporteras till staben och datorn, sannolikt belägna på Lovö utanför Stockholm, där man börjar med att lagra all ursprungsinformation så som den uppfattades, krypterad eller i klartext, för framtida bruk. Utvalt, krypterat data körs genom FRAs superdator i ett försök av avkoda detta. Klartexten och statistik kring datatrafiken lagras, samtidigt som den bearbetas av betydligt mycket större datorer, nämligen stabsmedarbetarnas hjärnor, och sammanställs med annan uppsnappad information kring de kända källorna.
Källorna, mottagarna och deras verksamhet är redan kända på annat sätt än genom signalspaning. För den skull är det naturligtvis inte ointressant att bryta upp en VPN-tunnel – när man väl hittat den man är intresserad av.
Så vi har sett att ett land behöver signalspaning för att kunna klara sig i krig. Tyvärr behövs även signalspaning i fred, för att ett land ska kunna behålla sin integritet. Ett av de största hoten mot säkerheten i Europa just nu är västländers medborgare som blir jihadister i något av de talrika krig som pågår i Mellanöstern. De värvas i hemlandet och tar sig till lämplig krigshärd där de tränas i krigskonst och får hjärnan tvättad, vilket normalt innebär att de lär sig hata västvärlden och lär sig tillverka bomber som inte syns på flygplatsröntgen. Efter ett tag kommer de hem och ska utnyttja sina färdigheter till att eliminera oss otrogna hundar och införa en islamsk stat. Och känner du dig kränkt nu, så är det inget mot vad du blir när ditt plan exploderar mitt över Atlanten.
Ni fnissar, men det är inget skämt. I stort sett alla västländer, men i synnerhet Spanien, Frankrike, England, Australien och Norge har ständiga problem med hemvändande jihadister. Minns särskilt Al-Qaidas tågbomb i Madrid 2004. Mot sådant hjälper bara signalspaning, telefonavlyssning och infiltration. Australiska FRA menar att man förhindrat fyra massmord under de senaste tio åren. Andra grupper som inte kan fungera utan kommunikation är knarksmugglare och motorcykelklubbar. Den som inte vill inse det, har inte förstått hur världen ligger till.
Vi har haft vår beskärda del av detta i Norden. Det är sällan tidningsartiklarna om rättsfallen nämner ordet signalspaning, men ibland dyker det upp att brottslingarna kunde gripas baserat på bevis som kommit fram genom telefonavlyssning och fångning av SMS, chatt och mailtrafik.
Det var bara ett exempel på när signalspaning kan vara till nytta. Av någon obegriplig anledning tycker kannibaler, nynazister, sverigedemokrater, ensamma massmördare, pennalister, barnporrsamlare och våldtäktsmän om att lägga ut texter, bilder och filmer av sitt hat och sina våldsdåd på Internet och det vore ju slösaktigt att inte spana av alla sociala fora och försöka gripa de som ligger bakom våldet.
Internet är givetvis det moderna kommunikationsnät som avspanas hårdast.
Det finns alltid de som vägrar förstå hur hård den hårda verkligheten är och öser ut sitt hat över FRA och SÄPO och alla andra myndigheter de kan komma på, eftersom de känner sin frihet hotad. Tråkigt nog är signalspaningen det pris de får betala för att få behålla sin frihet. Eller kom på något bättre själv, när du står där med en kalasjnikov i magen.
Så fort jag nämner att signalspaning är nyttig och nödvändig blir hatstormarna på Internet helt otroliga. Det är mest ungdomar med inte så stor hjärna som följer andra ungdomar med än mindre hjärna, som skriker om sin personliga frihet, utan att fundera på hur den där friheten ska kunna upprätthållas.
Man kan ju fortsätta att nämna än större problem i vår närmaste omvärld. Ryssland arbetar hela tiden både öppet och fördolt med att få baltländerna att lämna NATO och vända sig mot Ryssland. Öppet, med löften om lägre gaspriser om man överger militäralliansen, och dolt med ryktesspridning, försök att konkursa banker och attackera myndigheters och bankers webbplatser för att sänka allmänhetens förtroende för staten.
Man behöver inte använda sig av dyrbara superdatorer för att hitta brottslingar på Internet. Folk äskar att skrävla, utmana och uppmana till illdåd på Internet. Det kan handla om hatbrott mot politiker eller organisationer, uppmaningar att döda eller skada någon kändis, eller värvningskampanjer från jihadister eller andra brottsorganisationer. Allt finns där helt öppet, för den som bara vill ägna några timmar åt att leta.
Med tidigare kunskap om just den där bloggaren, kan man se om han eller hon håller på att bli farlig, och genom att studera dennes vänkretsar, grupper och likes på Facebook och telefonsamtal, kan man förstå om en terrorakt är på gång, eller om det bara är en korkad skrävlare.
Radiostörutrustning säljs öppet på Internet och du kan skaffa till exempel en GPS-störare för bara ett par hundralappar, och störa en flygplats eller ett företag eller en mobiloperatör som använder sig av GPS för att skaffa sig exakt tid. Genom att störa mobilnätet kan man förhindra nödsamtal och göra en terrorsituation ännu värre. Genom att fånga upp och återutsända mobilsamtal kan en fuskad, sk spoofad mobilbasstation användas till att fånga upp viktiga telefonsamtal, till exempel på flygplatser, för att avslöja företagshemligheter.
Detta är den nya tidens terror, den trådlösa terrorn. Den måste analyseras och elimineras och det går bara med signalspaning.
Begrunda den här sidan själv. Jag tror att Snowden är bluff. Han är lite för bra.
Boken Svenska kryptobedrifter om Arne Beurling är nog slut i trycket men finns på bibliotek eller i antikvariat. Skaffa den och läs om en man med verkligt skarp hjärna, ungefär i stil med Babbage.
Tack för ordet
Varpå alla applåderade.
Läs mer
Mer om radiostörningar: https://www.teknikaliteter.se/2024/08/12/det-ryska-bruset/
