Du och dina LP-skivor i den digitala tidsåldern

Skriven av

Saknar du dina LP-skivor? Låt oss anta att du har en större skivsamling, du vet en sån där man hade innan Spotify kom och tog över och ”skivorna” blev virtuella och inte finns längre. Låt oss vidare anta att du köpte LP-skivorna för att du tyckte om dem och sörjer det faktum att det numera är omständligt att spela dem, så omständligt att du borde digitalisera dem och spela dem i datorn eller i en mediaserver. Du kanske till och med har kassettband som kan behöva bevaras?

Den moderne musikkonsumenten frågar sig kanske varför man över huvud taget ska hålla på med gamla LP-skivor, när allting finns på Spotify? Undertecknad har under ett helt liv köpt en mängd skivor med musik som jag tycker om. Varför ska jag betala en månadsavgift till Spotify för att få höra dem igen? All musik finns inte heller på Spotify, som The Beatles. Ska jag behöva betala för en tjänst till?

Det är bara en sak: Det är dumt med roterande media som ska bytas var tjugonde minut.

Men hävdar du, Spotify är fantastiskt om man vill ta med sig musik. Ta-med-aspekten är inget särskilt för Spotify. Det står dig fritt att kopiera över dina digitaliserade skivor till din mobila enhet. Det går bra att fylla minneskortet på mobilen, om du står ut med lågklassig återgivning.

Kan man inte tänka sig andra källor till bra musik? Sveriges Radio har för länge sedan spelat ut sin roll som leverantör av intressant musik. När melodiradion har tjatat om ”taramdamdam-dam-öööö-öööö” hundratals gånger i veckan har jag givit upp hoppet om SR. De kommersiella radiostationerna på FM-bandet är ännu sämre. De tjatar precis samma menlösa musik som SR, men uppblandat med usel, barnslig reklam.

Denna artikel är en hel handbok för den presumtive digitaliseraren som vill göra det ordentligt, med huvudområdena:

Vad är musikkvalitet? Vad är dumt påhitt? Myter?
Teori och förberedelser
Programmet Audacity och hur det hanteras
Arbetsgång
Säkerhetskopiering
Bearbetning
Särskilt om knäpp- och bullerreducering
Export och metadata
Spellistor underlättar spelandet
Nätverkets koppling
Referenser
Faktarutor

Kvalitetsdiskussion

Mytkrossning

Låt mig börja med att avliva en del efterhängsna myter om olika typer av media.

Vinylskivorna, som tidigare diagnosticerats med rigor et livorem har återupplivats från de döda och fått en hysterisk nytändning. Men med hjälp av rent logiskt-tekniskt resonemang kan man konstatera att LP-skivan i vinyl varken är bättre eller ”sannare” än en digital utgåva av samma material. Knaster, knäppar, vinyl-brus, distorsion och svaj är inte eftersträvansvärt. Det gör inte musiken ”bättre” eller mera ”autentisk”.

Den ökande marknaden för vinylskivor grundar sig inte på ett kvalitetstänkande, utan någon sorts nostalgi parat med en trend som ingen vågar betvivla. Är det det som kallas hipster? Det är som med elektronrörsförstärkarna. De är fina att se på men låter knappast bättre än en halvledarbestyckad dito, och är definitivt dyrare. Pris/prestandaförhållandet för elektronrör är och förblir uselt. Det bekymrar givetvis inte de som har gott om pengar och tror på skrönor, sk audiofiler.

CD-skivan klarar ett frekvensområde som ligger långt bortom den mänskliga hörseln. 10 Hz – 22 kHz kan du helt enkelt inte höra. Gå gärna i polemik med en öronläkare (audiolog), men du kommer att förlora. CD-skivans dynamiska område på 96 dB ligger långt bortom vad ditt vardagsrum klarar av om du inte vill få ilskna grannar. Gå gärna i polemik med hyresgästföreningen, men du kommer att förlora. Vinylskivas 45-50 dB signal/brus (S/N) har ingen chans mot CD. Vinyl är inte och har aldrig varit bra. Inse! Det var vad som fanns på 60-70-talen, men vi har gått vidare.

Låter vinyl ”bättre” än CD? Trots alla realistiska strävanden, kan jag här till viss del ge guldöronen rätt. Inte för att det kan tänkas bero på några omätbara esoteriska parametrar, utan för att bullerkriget (loudness war) är högst påtagligt. Anledningen till att audiofilerna menar att CD-skivan låter kallare, kliniskare eller hårdare än motsvarande LP-skiva är att ljudteknikern som gjort överföringen har slarvat och gjort kompensationer som denne inte borde ha gjort. Resten är konspirationer och myter. Gå inte i den fällan.

Å andra sidan marknadsförs streamingtjänster med HD-ljud, Hi-res, HRA, HDAudio, High Fidelity Pure Audio med flera, med 96 kilosample per sekund och 24 bitars upplösning till guldöronen. Ja, vissa förespråkar till och med 384 ksps! Vissa audiofiler (andra än vinylofilerna) menar att 24/96-ljud låter mycket bra och högupplöst, men naturligtvis kan de inte höra det. 24 bitar innebär en dynamik som är mycket större än vad både den analoga in- och avspelningselektroniken kan hantera och 96 ksps är betydligt mera än vad hörseln kan hantera.

Vad spelar det för roll att du har 120 dB S/N tillgängligt när den mesta popmusiken ändå aldrig går utanför 15 dB? Teknikflummandets tid är ännu inte förbi.

Och då ska vi inte tala om förstörande komprimering som MP3 och andra format som egentligen inte spelar in ljudet utan bara anvisningar om hur det ska återges av en syntetisk tongenerator i andra änden. Oavsett hur snabbt man samplar en MP3-fil, som 240 eller 320 ksps kan det aldrig motsvara en icke-förstörande överföring.

Släpp audiofilin!

Audiofiler har en hel massa konstiga idéer om hur man ska bygga upp sin ljudanläggning för att få djupare, bredare, svartare, livligare, organiskare, mikrodynamiskare, mera avgrundsdjupt ljud (m fl meningslösa adjektiv). De kan lägga ut tusentals kronor på en enda högtalarsladd med fnylogonkoppar, ett par tusen på en avstörd fördelardosa med mirakulös ”strömrening” eller sätta ett par pyttesmå metallpluppar på väggarna för att ”stabilisera energin i rummet” för de tror på magi. Mäter man bruset på elnätet med en märklig mätare, kan man visa att det har 40 % av ”något”.

Beklagar. Vanlig sketen standardkoppar duger bra i vanliga ledare. LP-skivorna har mycket uslare ljudkvalitet än D/A-omvandlaren och dess nätaggregat är gjort för att tåla eventuella problem med elnätet. Eventuellt brus i elnätet påverkar ändå inte din pick-up, som inte är ansluten dit.

Allt var bättre förr med direktgravyr – inte

Ett tag verkade det som om musikindustrin faktiskt omhuldade dynamiken och det stora frekvensområdet, nämligen runt 1975-80 när bolag som Crystal Clear Records, Sheffield Lab med flera, gav ut direktgraverade LP-skivor med maximal dynamik och mycket låga brusnivåer, bra skivmaterial, enbart förstklassiga musiker etc.

Fast nu visar det sig, när man undersöker vågformerna att direktgraverarnas höga kvalitetsambitioner mest var säljprat. Det är ganska liten skillnad i bakgrundsbrus och modulationsnivåer. På den tiden var det ingen som hade Audacity, så det hela förblev oupptäckt. Men de utmärkta musikerna gör förståss bra ifrån sig, så någon fördel var det.

Man kan också konstatera att vit vinyl bullrar och brusar lika mycket som eller mer än svart. Att kolpartiklarna som gör svart vinyl svart, skapar brus är således bara en myt. Istället verkar Crystal Clear Records vita skivor mest vara en marknadsföringsploj. Hur gjorde man vinylen vit istället? Titandioxid-pulver? ”High definition premium grade virgin vinyl for a higher quality audiophile pressing.” Man hör vad man vill höra.

De direktgraverade skivorna framhålls än idag som toppen inom ljudåtergivning. Men vad händer när man söker på ”direct cut” på Google? Jo, ett par rader ned kan man ladda ned direktgraverad musik, som MP3-filer! Kvalitetsmedvetandet är kört i botten.

En diamantnål i ett LP-spår. Storleksskillnaderna är enorma och ibland förvånas man över att nålen faktiskt kan hänga med i spårets variationer ända upp till tjugo tusen svängningar per sekund. På just den här bilden har nog nålen satts ned lite ovarsamt när man ställde i ordning det hela för metallisering och elektronmikroskopi. Du ser plastflisorna som bildats runt nålspetsen.

De första åren med CD-skivor präglades också av försök att visa upp den höga dynamiken, men det gick snabbt över. Naturligtvis ska man inte bara spela in explosioner, men en helt vanlig symfoniorkester kan spänna mellan 40-110 dBA, och då är de absoluta topparna så korta att de inte orsakar permanenta hörselskador (utom möjligen hos slagverkaren), dvs cirka 70 dB dynamik. Sitter man i en konsertlokal ligger topparna någonstans strax under smärtgränsen när orkestern brassar på, samtidigt som en ensam violin i pianopianissimo i nästa sekund nästan kan dränkas av publikens andetag.

Teori och förberedelser

Vad kan du förvänta dig?

Arbetet kräver vissa förberedelser och att du har viss status på din utrustning. Plastleksaker duger inte. Ett visst mått av realism skadar inte heller. Helautomatiska skivspelare med inbyggd digitalisering och CD-bränning duger inte heller. Läs allt det tråkiga i faktarutan på slutet.

När du är klar har du något att vara glad över, att tanka in i din mediaserver och njuta av. Jag lovar, det är värt allt arbete.

Var realist

Finns skivan redan återutgiven på CD? Då kan det vara värt att köpa den istället, i alla fall om det rör sig om ett seriöst skivmärke, där man kan vara säker på att inspelningen inte komprimerats eller förstörts i största allmänhet av klåfingriga ljudtekniker. Återutgivningsbranschen lider som sagt av bullerkrig och vissa återutgivna LP komprimeras hårt för att låta ”högre”. Det gäller bland annat ABBA och många andra svenska popgrupper. Sådana återutgivningar ska du se upp med, för det kommer inte att bli en optimal ljudupplevelse. Å andra sidan kan du vara ganska säker på att skivbolag som Archiv, Deutsche Grammophon, Opus3 och Erato inte komprimerar. Följande artikel visar hur allvarligt bullerkriget är: https://en.wikipedia.org/wiki/Loudness_war

En annan aspekt är hur skadad skivan är. Vi har i denna artikel utgått ifrån att skivorna är välskötta. Har du varit oaktsam, spelat med skadad nål eller liknande, får du stå ditt kast. Det är orimligt att tro att man ska kunna restaurera en skiva som varit med om många partyn, smetiga fingrar eller hanterats av barn.

Det finns saker det inte ens lönar sig att försöka få bort, som lastbilen som far förbi utanför inspelningslokalen, luftkonditioneringen i lokalen, orgelns luftpump, med mera liknande. Det får räknas som ”autenticitet” och gäller även högklassiga skivmärken. Du märker om bakgrundsbruset är inspelat från början, när du kan höra om det tonas ned när stycket avslutas, om buller på –42 dB sjunker till –48 när ljudet tonats ut.

Skulle viss musik vara mera ”krävande” att redigera för att genren är en annan (pop kontra opera)? Inte särskilt. Det är bara vad vi väljer att lägga för psykologiskt synsätt bakom musiken. Vågformerna är likadana oavsett genre.

Rengör skivorna

Du bör ha oskadade LP-skivor som du rengjort korrekt. En skivdammsugare är ett bra sätt att bli av med allt damm över hela skivan. Den glömmer inga fläckar.

Dammet klänger sig kvar i spåren med elektrostatisk kraft och det bästa sättet att få det att släppa är att använda en antistat-pistol

Extern A/D och RIAA-kompensering

För den här artikeln har jag använt en extern A/D-omvandlare med RIAA-kompensering av typen Fono Mini A2D från Rega. Varför bör man ha en extern D/A-omvandlare när en vanlig dator redan har ljudingång?

Dels rör det sig om en magnetodynamisk pickup som ska spelas av och den kräver RIAA-kompensering och det är få datorer som har RIAA-kompenserad ingång. Du skulle ändå behöva skaffa en extern RIAA-kompenserad förförstärkare eller tvingas dra signalen genom din musikanläggning för att få linjenivå in till datorn.

Dels är datorer fulla med digitala störningar. Om inte ljudkretsarna på moderkortet är skärmade med plåt, finns risken för läckstrålning som låter som ett svagt surr eller brus, som dessutom ändras med hur bilden på bildskärmen uppdateras. Den risken finns givetvis inte när färdiga data kommer in via USB-uttaget.

Du behöver inte ha subsoniska filter och liknande inbyggt i förförstärkaren. Sådant klaras numera digitalt med Audacity.

Fono Mini A2D brusar kring –69 dB i kortslutet läge, vilket är långt under en typisk kyrkas bakgrundsbuller på en direktgravyr från Crystal Clear Records som hamnar kring –45 dB. Skivbruset hamnar på –50 dB på samma direktgravyr.

Att välja A/D-omvandlare

Att det skulle behövas mer än 24 bitars upplösning vid inspelningen (120 dB dynamik) är inte sannolikt. Du kommer att bli förvånad när du ser brusgolvet i redigeringsprogrammet och undra hur i all världen du kunde lyssna på sånt på 70-talet? Ända tills du inser att du aldrig hört en CD-skivas 96 dB heller, eftersom S/N i ett vanligt vardagsrum (otrevligt högt = 100 dBA minus ventilationens brus = 35-40 dBA) hamnar kring 60-70 dB.

96 kilosample per sekund (ksps) duger mer än väl. Särskilt som masterbanden sällan sträckte sig högre än 18-20 kHz. För att ge bearbetningsprogrammen lite svängrum kan man gott spela in med 96 ksps och reducera till 44,1 ksps i slutskedet.

Om du hade tänkt göra MP3-filer av lägre kvalitet gäller naturligtvis inte detta resonemang utan du kan hålla lägre samplingsfrekvens och dynamik redan från början och spara lagringsplats i slutänden, samt få en mindre säkerhetskopia. Om den musik du hade tänkt digitalisera bara håller 10 dB dynamik, vilket inte alls är ovanligt med pop, varför slösa diskutrymme på högre dynamik?

Om Audacity

Audacity är ett helt öppet och fritt ljudredigeringsprogram som satts samman av The Audacity Team, en internationell grupp av entusiaster. Programmet kan kopieras fritt och brukar följa med de flesta datoriserade ljudprodukter. Men se upp. Den version du fått kan vara föråldrad och kan behöva uppdateras. Man kunde tro att Audacity skulle vara begränsat och vingklippt eftersom det är gratis. Tvärtom. Det är absolut fullfjädrat och lämnar väldigt lite övrigt att önska.

Nytt 2021: Audacity 3.0 har blivit ett ryskt spionprogram som skickar användaruppgifter vidare, efter att det köpts av det ryska företaget Muse Group. Använd äldre versioner eller sök eventuellt efter att annat open-source-program.


Det ger bättre överblick att använda programmet på två skärmar för att få bredformat, än på en enda skärm.

Hämta hem programmet från den adress som anges i referenserna, installera och kör igång det. Anslut din A/D-omvandlare till en USB-ingång och se till att Audacity kan använda sig av den. Konfigurationen i Audacitys dialogrutor är olika mellan olika utrustningar och mellan olika operativsystem.

Inställningarna görs under Edit > Preferences och du bör göra följande:

  1. Under Devices måste du välja Recording Device som USB AUDIO CODEC eller det din utrustning presenterar sig som. Se samtidigt till att inte samma A/D-omvandlare automatväljs som enhet för uppspelning, varken i Audacity eller i Windows, för då hör du inget ljud.
  2. Under Recording måste du kryssa i Software Playthrough för att du ska få höra något medan du spelar in.
  3. Under Quality bör du välja Sampling – Default sampling rate till den högsta samplingfrekvens din A/D-omvandlare klarar. Du kan sampla ned till exempelvis 44,1 ksps när all redigering är klar.
  4. Under Interface ska du låta Meter/Waveform dB range stå kvar på 96 dB så du får se alla hemskheter.
  5. Under Directories ska du se till att du har nog med ledigt utrymme för temporärfiler i rutan Location. 50-100 GB är inte alls för lite när filerna börjar svälla ut.
  6. Titta igenom tangentbordsgenvägarna under Keyboard. Du kommer att ha stor nytta av att minnas hur du gör Select Track Start to Cursor (Skift-J) och sedan Delete, och Select Cursor to Track End (Skift-K).
  7. Rulla ned till Effect menu och välj alternativet Repair, sätt markören Set-rutan och tryck Alt-R och välj Set. Alt-R är nu din snabbtangent för att reparera knäppar och knaster. Du kommer att behöva den.
  8. Under Mouse bör du lära dig alla snabbåtgärder du kan göra med musen. Det ska göras väldigt många gånger i det fortsatta. Exempelvis zoomning på en punkt med Ctrl-snurra.

När det är klart bör du se följande i Audacitys översta rader.

MME är ”Audio host” alltså Windows sätt att hantera ljuddata. Det kan variera från en windowsversion till nästa. Inenheten visas vid mikrofonsymbolen, i detta fall en USB-enhet, och inspelningsformatet, 2-kanal stereo kommer därnäst. Uppspelningsenheten ska lämpligen vara datorns ljudkort, så du kan lyssna i datorns högtalare eller motsvarande.

Inställningarna bör resultera i att rutan till vänster om själva det inspelade spåret kommer att få exempelvis följande värden:

Du kan ha en mängd ljudspår staplade på varandra. Audacity kan hantera mångkanalinspelningar, men det är ointressant nu. Du ska se rätt antal kanaler (Stereo) och inställd samplingfrekvens (48 ksps, felaktigt uttryckt som 48000 Hz) och datats interna lagringsformat, i detta fall 32-bitars flyttal. Formatet kommer att ändras efter att allt redigeringsarbete är avslutat. Se till att balansen (L-R) står i mitten.

Ställ in innivån

Starta skivspelaren och låt pick-upen hänga i luften. Klicka på Audacitys inspelningsikon. Ett ljudspår växer fram på skärmen. Sänk ned nålen på ett tyst område (innerspåret) och prova att banka i bordet och stampa i golvet för att se om det syns på skärmen. Det blir korta pulser på omkring 60 Hz.

Mjuk upphängning av skivspelaren är viktigt när man spelar in högklassiga skivor. Gör allt du kan för att inte kringljud ska kunna kopplas in i skivspelaren. Stegljud på golvet, du som slår takten i bordet, dörrar som stängs, eller vibrationerna när du skriver på tangentbordet, kopplar sig genom golvet och syns som vågformer i ljudfilen. Det är visserligen av väldigt låg frekvens och nivå, men de finns ändå. Den enda guldöronsgrej man kan rekommendera för att förbättra inspelningen är en mjuk kudde att ställa skivspelaren på.

Bilden visar vågformen när man stampar i golvet, trots mycket mjuk upphängning. Det är två pulser på cirka 60 Hz. Småkrafset emellan är skivbrus och en liten knäpp på slutet.

Nu gäller det att hitta en inspelningsnivå. Spela igenom en våldsam skiva för att se vilka nivåer du har att röra dig med. Se till att de röda (inspelnings-) metrarna toppar mellan –3 … –6 dB. Skruva upp och ned på A/D-omvandlarens nivåkontroll tills du hamnar där. Sedan rör du inte nivåkontrollen mera. Notera bakgrundsbruset mellan låtarna. Kanske –42 dB. Lyft nålen ur skivan och se att det fortfarande brusar –55 dB. Bättre blir det inte. Skrämmande, n’est ce pas?

Y-axeln till vänster om spåret som går från 0,0 till 1,0 är utstyrningen. 0,0 motsvarar –∞ dB medan 1,0 motsvarar 0 dB. Om du vill, kan du ändra till logaritmisk decibelskala genom att klicka på nedåtpilen i spårtiteln och välja Waveform (dB) men det blir svårare att läsa av.

Ställ in balanskontrollen så att utnivåerna från de båda kanalerna blir ungefär lika. Om pick-upen inte har korrekt anti-skating kan trycket bli högre mot ena spårväggen med högre medelnivå som följd, men om det bara handlar om en eller annan decibel spelar det ingen roll. Det kan variera från skiva till skiva.

Se också upp med knäppar som skapas av störningar på elnätet. Prova att tända och släcka lysrör och andra strömkrävande apparater för att se om det kommer med på ljudspåret.

Typisk smäll i musiken. Den är bara några millisekunder lång, men måste ändå elimineras i efterarbetet. Det här är en utvald puls, men i löpande musik ser den ut som ett litet fiskben som sticker upp ur vågformen.

Stoppa inspelningen. Släng bort ditt testspår genom att klicka på stängkrysset längst till vänster eller trycka Ctrl-W.

Arbetsgång

Inspelning

Skapa en katalog på disken där Audacity kan spara sina filer. Kalla den exempelvis C:\inspelat.

Skapa en katalog på disken där du lägger slutresultatet. Kalla den exempelvis C:\digitaliserat. Du fyller på den senare.

Audacity meddelar hur många timmars inspelningstid det finns kvar på hårddisken med en text på statusraden: Disk space remaining for recording: 200 hours and… Se till att du har tillräckligt.

Börja med att spela av hela skivan rakt in i Audacity genom att välja den röda inspelningsikonen eller trycka R och släppa ned pick-upen.

Pausa eventuellt Audacity (med P) medan du vänder på skivan, men det är inte nödvändigt. Du ska ändå klippa bort alla tomrum senare. När skivan är helt inspelad, stoppar du inspelningen med den svarta stopp-ikonen, eller trycker S.

Här kommer några exempel på hur det kan se ut.

 

 

 

 

 

Sonic Fireworks – Crystal Clear Records

Här ser du hela sida ett på cirka 14,5 minuter av direktgravyren ”Sonic Fireworks, Volume 1” (CCS-7010) inspelad 1979 på Crystal Clear Records. De höga topparna är slagverken i ”Fanfare for the Common Man” ur Aaron Coplands andra symfoni. Anledningen till att vågformen inte styr ut fullt upp till nivå 1,0 (alltså noll dB) är att jag inte tillåter toppnivåerna att komma upp över –6 dB för att ha marginal ifall det skulle smälla till. På ett ställe slår det faktiskt upp till –3 dB, men det finns ändå marginal. Skulle det slå upp till noll skulle vågformen plattas ut. Se upp för det. Det sanna bruset i mitt system syns på slutet. Skivspelaren kortsluter pick-upen när den lyfts från skivan. Tystare än så blir det inte.

Typiska data:

Skivbrus: –50 dB
Lokalens brus: –45 dB
Toppnivå: –6 dB
Orkesterns normalnivå: –15 dB

Spektrogram

Det viktiga är att leta brum och buller, för att se om det behöver filtreras bort.

Ett spektrogram taget när musiken tonar ut visar en bullertopp på 147 Hz vid -36 dB. Inget fult 60 Hz-brum alltså.

Любовь и жизнь – Melodia (Μелодия)

Vi fortsätter med en inte fullt så bra skiva, nämligen en sovjetisk piratutgåva av en ursprungligen fransk Ariola-skiva med Mireille Mathieu.

Här ser du hela sida ett på cirka 16 minuter av ”Любовь и жизнь” (Kärlek och liv), Melodia C90–08613-14 ”lånad” från Ariola år 1982. Det är fem komprimerade låtar som sällan avviker utanför området –9 … –20 dB. Ingen risk att det skulle uppstå några höga toppar i dylik musik. I början av låt nummer 5 finns det dock en hög topp av en typ som vi ska titta närare på och eliminera senare. Skivmaterialet är inget vidare så det finns en hel del knaster, med prominenta toppar vid pilarna. Att man skulle kunna eliminera dem helt och hållet är inte att tänka på. Det får bli en del av ”atmosfären”.

Typiska data:

Skivbrus: –45 … –36 dB
Toppnivå: –9 dB
Orkesterns normalnivå: –15 dB

En spektrumanalys av ett tyst parti visar en bullertopp kring 15 Hz som måste tas bort. Det är inga problem. 15 Hz gör varken till eller ifrån för musiken.

Die neue Bach-edition – Archiv Produktion

Slutligen släpper vi fram Fader Bach på en högklassig inspelning på Archiv Produktion. Det är sida ett ur en 32-sidig samling med hela Bachs orgelproduktion, framförd av Helmut Walcha och Karl Richter.

Här ser du hela sidan ett på cirka 25 minuter av ”Die neue Bach-edition” inspelad på Archiv Produktion (413 125-1). Denna första sida är inspelad så tidigt som 1956 och redigerad igen 1964. Hela samlingen innehåller inspelningar gjorda mellan 1956 och 1974. Bilden ovan visar (naturligtvis) Toccata och fuga i d-moll och i F-dur. Orgeln är inte så väldigt dynamisk i ljudnivå räknat, men det spektrum den kan fylla med ljud från 2000 pipor är otroligt.

Typiska data:

Skivbrus: –42 dB
Toppnivå: –3 dB
Orgelns normalnivå: –18 … –12 dB
Kyrkans efterklang: –36 dB

Inspelningen från 1956 dras med en del nätbrum vid 50 Hz eftersom den är gjord i Europa. Hade det varit i USA, hade det varit 60 Hz. Jättebluppen vid 15 hertz måste också tas bort.

Spara filen

När skivan är inspelad, ska du spara den. Spara hela skivan som ett aup-projekt (Ctrl-S) med exempelvis LP-ns samlingsnamn.

Projektet ska sparas i Audacitys egen katalogstruktur (C:\inspelat\…) i vilken det lagras en väldig massa småfiler. En skivsida blir till hela 324 filer, om totalt 327 megabyte. Detta är inte ett spelbart format, utan när du är klar med redigeringen måste projektet ”renderas”, eller exporteras i exempelvis WAV-format (PCM).

Säkerhetskopia

När du börjat lägga ned massor av tid på att spela in ljud, måste du säkerställa att informationen blir kvar i händelse av katastrof, diskkrasch, oavsiktliga raderingskommandon och liknande. Skaffa en tillräckligt stor extern, USB-kopplad hårddisk som rymmer alla dina LP-skivor.

Säkerhetskopiera C:\inspelat enligt faktarutan om säkerhetskopiering.

Bearbetning

Gör slutlig katalogstruktur

När du spelat in alla skivor vet du vilka kompositörer, artister etc det rör sig om och kan göra en katalogstruktur som passar slutresultatet. Du får bygga upp katalogstrukturen hur som helst, men en viss ordning är att föredra, så du hittar själv, efteråt.

Du kan välja om du vill ha kompositörens namn som katalognamn, eller istället använda orkesterns eller gruppens namn. Förmodligen blir det en blandning. Du kanske hellre vill ha Bach-Werke-Verzeichnis först i katalognamnet om du vill ha verken sorterade i BWV-ordning, och fortsätta på samma sätt med Köchelnummer och andra kompositörers opustal.

Försäkra dig om huruvida mediaspelaren klarar mellanslag i filnamn. Katalogträdet ovan visar båda varianterna. Undvik för alla eventualiteter åäö och andra specialtecken (!’,#¤@). Annars kan du tvingas döpa om hundratals filer i efterhand.

I varje underkatalog förvaras filerna med ljudinnehållet. Utforskaren och andra dialogrutor kommer att visa dem sorterade i bokstavsordning. För att vara säker på att låtarna hamnar rätt i bokstavsordning måste de förses med ett löpnummer. Det blir enklast så i det långa loppet. Här ser du ett exempel på en sammanställd LP så att den visas i originalföljd.

01_Come Together
02_Something
03_Maxwells Silver Hammer
04_Oh Darling
05_Octopuss Garden
06_I Want You_Shes So Heavy

Uppspelningen i mediaservern sköts av en spellista på M3U-format och för denna spelar bokstavsordningen ingen roll.

Bullerborttagning

När allt är inspelat börjar bearbetningen. Det är nu det börjar bli skoj.

Lär känna ditt buller

Nu ska du använda spektrumanalysatorn i Audacity. Här har du två typiska bullersituationer, dels med orgel på fullt verk (lila) och dels situationen när kyrkans bakgrundsbuller är ensamt kvar efter att orgeln tonat ut (grönt).

Bakgrundsbullret som hörs alldeles utmärkt mellan framförandena, hörs dessutom alldeles utmärkt i själva musiken, bara man tränar sig lite att höra det.

Bullerborttagning

Bortfiltrering av lågfrekvent buller (rumble) är en enkel automatisk åtgärd som görs med en inbyggd funktion. Bullerfiltrera hela skivsidan på en gång innan den är sönderklippt i enskilda låtar. Kom bara ihåg att spara filen först om du skulle råka filtrera fel.

Oavsett hur bra skivspelare du har kommer du att få se buller i spektrogrammet.

För att du ska kunna se så låga frekvenser måste du ändra algoritmens arbetsområde (Storlek) från standardvärdet till 16384 punkter.

Mycket buller tycks vara graverat i skivorna, för det växlar från skiva till skiva. Nivån och frekvensen kan också växla över en skivsida. Det låter mest floff-floff.

Nivån tenderar att öka mot ”jättehögt” nedåt ohörbara frekvenser som 10-15 hertz, eller mellan 19 hertz i början av en LP-skiva och 12 hertz i slutet. På singelskivor syns det tydligast i inledningsspåren, men finns givetvis över hela skivytan. Det är dags att ta fram saxen, eftersom du ändå inte kan höra 15 Hz.

Det är över huvud taget intressant att spektrumanalysera musik. Börja med att analysera en tyst del av inspelningen genom att markera mellanrummet mellan två låtar och välja Analyze > Plot spectrum. På bilden ser du att bullret har en topp kring 13 hertz på –52 dB.

Du ser en tydlig sinusvåg i markeringen bakom dialogrutan i bilden ovan.

Applicera ett högpassfilter på ljudet som börjar vid 20 hertz och skär 24 dB/oktav nedåt, eller ännu hårdare om du vågar. Det är ändå ohörbara ljud som enbart får bashögtalaren att slå ut utan att göra nytta.

Efter filtreringen ser du hur filtret har skurit i den ohörbara basen. Den dominerande toppen är nu 50 Hz på –62 dB. Det är ointressant lågt och kan vara nätbrum eller något musikinstrument. Det kommer och går. Du ser också hur svängningarna i det markerade området bakom dialogrutan har reducerats till brus.

Men försök inte göra tvärtom, att skapa data som inte finns. Om inspelningen har för lite höga frekvenser hjälper det inte att använda equalizern och öka på diskanten. Samtidigt ökar du bara på bruset. Inse att studiobandspelarna inte var något vidare på 1960- och 70-talen.

En countryinspelning från 70-talet kan tas som nästa exempel. Analyserar man en hel låt finner man att det inte finns någon som helst information över 12 kHz medan det finns en väldig klump av buller under 25 Hz. Om du känner att du vill hårdfiltrera bort allt över 12-13 kHz så gör det utan skuldkänslor och bli av med väs.

Analyserar man en kortare, tystlåten inledning på samma countryskiva finner man att bullerklumpen vid 25 Hz är enorm. Den bidrar på intet sätt till musiken, så den kan du med gott mot låta fara med –48 dB/oktav.

Carmina Burana – Deutsche Grammophon

Vissa skivbolag håller verkligen hög dynamik, trots att skivmaterialet knappt tillåter det. Carl Orffs Carmina Burana på Deutsche Grammophon från 1968 håller enorma 35 dB dynamik, trots att skivbruset ligger vid –45 dB. Men du kan bli av med mycket av det störande lågfrekvensbullret genom att hårdklippa bort allt under 25 hertz. Ingen upptäckte bullret när skivan spelades in, för Audacity fanns inte då.

Spara om filen när du är nöjd med bullerborttagningen.

Klipp upp

Då börjar det tunga arbetet med att sönderdela de långa inspelningarna i mindre bitar och reparera dem en efter en. Det är nu du börjar göra det stora arbetet på varje låt. Audacity kan bli instabilt vid stora datamängder eller på grund av månens fas och skulle något gå fel i detta steg, som att Audacity kraschar, är det bäst att ha så kort bit av musiken framme som möjligt. Skulle du till exempel ta bort knaster på en hel LP-sida åt gången och du hunnit halvvägs när Audacity stannar, blir du så ledsen.

Det finns funktioner som automatiskt klipper upp en stor musikfil i mindre, baserat på tomrummen i musiken. Funktionen är emellertid tveksam för klassisk musik där det ofta förekommer tystnad eller svaga partier som en del av musiken.

Dela upp hela inspelningen i stycken genom att markera låtarna generöst och exportera med File > Export selected audio. Kontrollera att du fortfarande har ursprunglig upplösning kvar (exempelvis 24-bitars PCM i 96 ksps). Använd filnamn som motsvarar styckets ordning och namn, som ”01 O Fortuna”, ”02 Fortuno plango vulnera” osv så att styckena sorteras rätt i alla påföljande arbetssteg.

Spara filen i den slutliga, tomma katalogstrukturen C:\Digitaliserat.

Intressanta knäppar, knaster och distorsion

Singelskivor är usla. Gravyren är dålig, bruset högt och märklig distorsion smyger sig in. Trumslag kan förstärkas till jätte-toppar. Och så är det reporna. Du var kanske inte så försiktig med dina skivor som du trodde? En transient som kommer igen med 2-3 centimeters mellanrum på skärmen har sitt ursprung i en lång repa tvärs skivspåren. Som tur är finns Repair-funktionen som åtgärdar sådant ganska snyggt. Men den fixar bara kortare repor, om högst 128 sample.

Något tungt har landat på den här 45-varvsskivan en gång i tiden. Transienterna kommer med ungefär 1,33 sekunders mellanrum, en gång per skivvarv.

Den här skivan har drabbats av underlig distorsion vid trumslagen. Men bara på ena kanalen! Anslagen har blivit till konstiga spetsar. En del är till och med dubbla, som den vid pilen. Den är förstorad i den infällda rutan.

Sprak ser ut så här, en skur av korta pulser under en sekund. Det är mycket betungande att ta bort. Kan du tvätta skivan bättre och göra om inspelningen?

Knäppborttagning

Titta på vågformen medan den spelas in och lär dig hur knäpparna ser ut. Efter ett tag blir du fena på att svepa längs vågformen och hitta dem. De ser ut som fiskben som sticker upp ur den jämna ljudmassan.

A) Utse den knäpp som ska elimineras. Välj markören (selection tool) och markera så lite som möjligt kring det område som ska behandlas. Välj förstoringsglaset Anpassa markering (fit selection to width) och markeringen expanderas. Alternativt kan du ställa markören på det avsedda stället och zooma med Ctrl-snurra på mushjulet.

B) Ställ in längdmätaren End/Length (Start and length of selection) till att visa längd och välj visning i samples, eftersom du inte får överskrida 128 sample i nästa moment.

C) Zoomningen du gjorde, räcker sannolikt inte, så markera om igen och zooma mera, så att den kritiska delen av knäppen fyller större delen av skärmen. Markera så mycket det går av knäppen, antingen tills vågformen tar slut eller upp till 128 sample. Se till att om möjligt börja där vågformen går genom nollinjen.

D) Välj Effect > Repair och se hur vågformen i markeringen slätas ut. Alternativt, om du programmerat Effect > Repair till Alt-R på tangentbordet, trycker du detta.

E) Zooma ut med minus-glaset eller Ctrl-snurra och se att det ser bra ut. När du rensat några knäppar kan du markera det rensade området, trycka mellanslag och höra det i högtalarna. Om och om igen.

Audacity har också funktionen Effect > Click removal och den rensar effektivt mindre, kortare knäppar på millisekundnivå och kan vara bra om knäppen syns så dåligt att du inte riktigt kan hitta den, alltså ett fire-and-forget-vapen. Problemet är att om man ställer in funktionens känslighet så att den faktiskt tar bort knäppar som syns och hörs, försvinner andra toppar i vågformerna också, som bara råkar vara skarpa, utan att vara knäppar. Click removal kan alltså vara bra att använda på tysta partier, men definitivt inte på högljudda. Att bara markera allt och applicera knäppborttagningen vore helt fel.

Men om du inte kan höra dem, behöver knäpparna då tas bort? Lägg allt krut på att ta bort sånt som stör istället.

Normalisera

För att ha marginaler vid redigeringen, bör du ha hållit lägre innivå än den maximalt tillåtna vid inspelningen. Men varför slösa dynamiskt område i slutprodukten på att ha inspelningar som inte kommer upp till noll dB? Eller ha vissa låtar som blir tystare än andra? Det kan finnas olika anledningar till inspelningsteknikern valde att göra vissa låtar tystare. Eller också är det bara slarv.

Efter avslutad bearbetning bör musiken normaliseras, så att de översta topparna hamnar på en och samma nivå för hela skivan, så att alla inspelningar du gör låter lika starkt. Audacity väljer –1 dB som standard. Om du känner att de olika nivåerna på en LP bör bibehållas, normaliserar du hela skivan på en gång genom att trycka Ctrl-A och välja Effect > Normalize, men om du anser att nivåskillnaderna mellan låtarna bara är slarv, normaliserar du låt för låt, senare. Det är en filosofisk fråga. I en klassisk inspelning ska andantesatserna givetvis vara tystare än presto eller tutti, men på en popskiva spelar det förmodligen ingen roll.

Det går inte att normalisera om det finns knäppar med i musiken för då kommer knäpparna att normaliseras till toppnivån –1 dB och musiken kommer att låta lika svagt som förut. Det är ett dilemma för klassiska inspelningar, om de ska tvättas från knäppar i sin helhet och sedan normaliseras, eller om de ska klippas upp i satser, tvättas och sedan normaliseras.

Tysta början och slut

Eftersom du sparat varje stycke en smula generöst finns det ljud (skrap och buller) i ändarna av styckena som kan tas bort. I början duger det med att hitta stället där musiken börjar, sätta markören i en nollgenomgång och välja Edit > Select > Track start to cursor eller Skift-J och därefter trycka Delete. Skulle du behöva tona in i början av låten också, kan du markera en halv sekund innan låtens början och välja Effect > Fade in.

I slutet tonar musiken normalt ut och när den tonat bort tillräckligt blir brus och brum hörbart. Hitta därför en punkt i slutet av filen där musiken tonat ut tillräckligt för att bruset inte ska vara störande och markera därifrån och ungefär en sekund framåt. Välj Effect > Fade out. Resultatet blir en uttoning med absolut tystnad i slutet. Markeringen står kvar. Tryck högerpil-vänsterpil-vänsterpil för att få en enkel markör i slutet av uttoningen och Edit > Select > Cursor to track end eller Skift-K och tryck åter Delete. Din låt är nu som klippt och skuren.

Nu är du färdig med bearbetningen i Audacity-format. Spara musikstycket i den slutliga katalogstrukturen C:\Digitaliserat.

  • I och med detta kommer förbrukat utrymme på disken till slut att ha ökat till det dubbla. Se till att du har plats för det.

Resample – exportera

Den här åtgärden blir det sista du gör medan musiken fortfarande finns kvar i Audaicty-format.

Inget är givet i Audacity, snarare är allt möjligt. Du måste således byta samplingfrekvens själv innan du sparar spåret slutligt, genom att byta projektets samplingfrekvens i rutan Sampl.frekvens (Hz) (Project Rate) och välja 44100. Det sker ingen omsampling omedelbart, utan först vid export. Spara hela spåret med exempelvis File > Export > Export as WAV och se till att välja formatet WAV (Microsoft) signed 16-bit PCM. Eventuellt kan din version av Audacity inte spara till MP3 utan det kan krävas en yttre insticksmodul för detta.

  • Säkerställ att du har rätt filnamn, alltså låtnummer_låtnamn utan specialtecken.
  • Säkerställ att du valt rätt katalog, alltså LP-skivans underkatalog i strukturen C:\Digitaliserat

Klicka OK. Då visas nästa dialogruta.

Edit Metadata Tag (etiketten)

Här fyller du i alla uppgifter om musikstycket. Du kan välja en fördefinierad genre på engelska eller bara hitta på en själv. Välj en fördefinierad genom att dubbelklicka i Genre-Value-rutan, klicka på nedåtpilen och välja i listrutan som visas. Passa på att spara innehållet som en mall (Template > Save) om du ska spara flera likadana musikstycken.

Klicka OK så renderas AUP-filen som en WAV-fil med de värden du valt. Efteråt visar Windows Utforskare filen på ett korrekt sätt.

Det gör även Groove Music, VLC och andra mediaspelare.

Efter exporten sparar du om det ursprungliga spåret, vid anmodan. Audacity varnar inte om du inte exporterat!

Säkerhetskopia

När all redigering är klar har du förmodligen lagt ned flera hundra timmar på bearbetningen. Hur skulle det kännas om allt ditt arbete bara försvann med ett skrapande ljud i hårddisken?

Säkerhetskopiera den slutliga katalogstrukturen enligt faktarutan om säkerhetskopiering.

Efter säkerhetskopieringen behöver du inte längre ha .AUP-filerna och dess underkataloger kvar i C:\Digitaliserat. Ta bort dem så att det bara blir exempelvis WAV-filer kvar.

Uppspelning

Spellistor i M3U-filer och katalogstruktur

Hur ska du organisera musikfilerna på hårddisken? Det ska lämpligen vara på samma sätt som de sedan ska hamna i mediaservern, så du bara kan kopiera katalogstrukturen över till servern utan förändring. Alternativt, om du förvarar filerna på en central server, så ska katalogstrukturen vara spelbar direkt.

Med ordet mediaspelare förstås uppspelningsprogrammet, som VLC Media Player, Windows Media Player, iTunes, Winamp eller liknande och med ordet mediaserver förstås en helt fristående dator, eventuellt inbyggd i en stereoförstärkare, som har som enda uppgift att spela musik med hjälp av något av ovanstående mediaspelare. Mediaspelaren styrs av en eller flera spellistor.

I fortsättningen antar vi att du byggt strukturen i C:\Digitaliserat enligt anvisningarna ovan. Då kan du hänvisa mediaspelaren till rätt filer i rätt ordning genom att förse den med en M3U-fil.

För att kunna spela din musikskatt på ett effektivt sätt måste du kunna automatisera saken. Det kan ordnas med en eller flera underordnade spellistor som sammanställer exempelvis alla låtar på en hel LP i ett sjok, och dels en överordnad spellista som till exempel heter Spela_hela_beatlessamlingen.m3u som spelar igenom hela beatlessamlingen genom att anropa alla beatlesskivornas M3U-filer i exempelvis kronologisk ordning.

M3U-filen kan vara väldigt komplex eller väldigt enkel. Den kan:

  • Peka ut alla musikstycken och deras sökvägar i detalj.
  • Peka ut en katalog som då spelas i sin helhet i alfabetisk ordning.
  • Innehålla länkar till flera M3U-filer i underkataloger, så att du kan ha en samlingsfil som hänvisar till detaljfiler.

M3U-filen kan också hänvisa till en ström på Internet, om du vill växla om mellan eget och andras material.

Kompatibilitetsproblem med M3U

M3U är ingen standard och har ingen formell specifikation. Den har bara blivit en de facto-standard. Olika spelprogram har därför olika åsikter om hur M3U-filerna får vara sammansatta och hur de ska peka ut andra kataloger och andra filer.

  • Vissa program nöjer sig med att spellistan pekar ut en underkatalog och ett M3U-filnamn i denna, medan andra kräver att hela sökvägen från roten och ned pekas ut. Ytterligare andra kräver hela sökvägen från servernamnet och nedåt.
  • Vissa program har problem med stödet för länkar från en överordnad spellistefil till en underordnad. Detta är slumpmässigt.
  • Vissa program kan också få för sig att skriva om dina m3u-filer utan at berätta det. Skrivskydda dina filer när du provat dem.

Beskrivningarna i denna artikel följer handboken på https://en.wikipedia.org/wiki/M3U

Enkel M3U-fil som spelar en hel katalog

Det enklaste är att skapa en överordnad fil som bara pekar ut en katalog. Hela denna katalog kommer att spelas i bokstavsordning. För att bara spela alla filerna i katalogen Abbey_Road skapar du en fil i till exempel Anteckningar med följande enkla innehåll på bara en rad:

Abbey_Road

och sparar den som Hela Abbey_Road.m3u i den överliggande katalogen Beatles.

När du sedan öppnar denna fil i VLC med Media > Öppna fil kommer VLC att spela hela katalogen och visa allt metadata i snygga spalter. Det är måttligt användbart, men det kommer mer.

  • Om det finns en spellistefil i den utpekade katalogen kommer den också att spelas! VLC spelar alla filer som är kompatibla.

M3U-fil som spelar en katalog i valfri ordning

M3U-filen kan också vara en lista på alla filer som ska spelas, i den ordning de ska spelas, med sökväg till den katalog de befinner sig i. Befinner sig M3U-filen i sagda katalog, behövs inga sökvägar.

Filen med spellistan ska sålunda ligga i samma katalog som musikfilerna. Följande fil kan lämpligen namnges Spela_hela_Abbey_Road.m3u och placeras i underkatalogen Beatles\Abbey_Road tillsammans med musikfilerna. Filen har tre komponenter.

  • Raden #EXTM3U anger att filen är av extended-typ som kan innehålla kommentarer.
  • Textrader som börjar med # är kommentarer. Parametern 0 kan vara styckets längd i sekunder, men ignoreras om du lämnar den på noll. Övrig text ignoreras också.
  • Speltiden i filen spelar inte så stor roll. Mediaspelaren luskar ut den sanna tiden ändå.
  • Textrader som bara är ett filnamn eller en sökväg, anger just detta, exakt den fil eller sökväg som ska spelas upp.
#EXTM3U

#EXTINF:0, The Beatles – Come together
 01_Come Together.wav

#EXTINF:0, The Beatles – Something
 02_Something.wav

#EXTINF:0, The Beatles – Maxwell's Silver Hammer
 03_Maxwell_s Silver Hammer.wav

#EXTINF:0, The Beatles – Oh! Darling
 04_Oh Darling.wav

#EXTINF:0, The Beatles – Octopus's Garden
 05_Octopus_s Garden.wav

#EXTINF:0, The Beatles – I Want You (She's So Heavy)
 06_I Want You_She_s So Heavy.wav
 osv...

Nu kan du ordna musikstyckena i precis den ordning du vill, bygga dina egna konserter eller vad som helst.

  • Om det finns en spellistefil i katalogen kommer den att ignoreras såvida den inte nämns specifikt i denna fil.

Få hyfs på beatlessamlingen med hierarkier av spellistor

För att sedan spela hela beatlessamlingen skapar du filen Spela_hela_beatlessamlingen.m3u i toppkatalogen C:\Digitaliserat\Beatles med skivorna omnämnda i kronologisk ordning:

Sgt_Peppers_lonely\Spela_hela_Sgt_Peppers_lonely.m3u
Magical_Mystery_Tour\Spela_hela_Magical_Mystery_Tour.m3u
The_Beatles_vita_LP\Spela_hela_The_Beatles_vita_LP.m3u
Yellow_Submarine\Spela_hela_Yellow_Submarine.m3u
Abbey_Road\Spela_hela_Abbey_Road.m3u
Let_It_Be\Spela_hela_Let_It_Be.m3u

Denna fil kommer att peka ut alla spellistor i respektive katalog, i den ordning du önskar. Fördelen med detta är att du inte behöver ändra sökvägarna i några spellistefiler om du kopierar eller flyttar en enstaka katalog eller beatlessamlingen hel och hållen.

Inget hindrar att du har flera överordnade spellistor, som till exempel De tidiga åren.m3u som bara spelar skivor som Please Please Me och Beatles For Sale om du är på nostalgiskt humör, Filmmusiken.m3u om du bara vill höra A Hard Day’s Night, Help!, Magical Mystery Tour och Yellow Submarine, eller De sista åren.m3u som spelar de mognare skivorna som Abbey Road och Let It Be.

  • Har du problem med att hänvisa till underordnade spellistor blir det här du får sätta in felsökningen. Eventuellt kan du behöva använda hela sökvägen till den underordnade spellistan. Det kommer att begränsa möjligheterna att flytta hela katalogträdet till en annan dator utan att göra ändringar i spellistorna.

Bortom Beatles

För klassisk musik är det lämpligt att koppla samman alla satser i en konsert som en spellista och sedan koppla samman exempelvis en konsertserie i form av en övergripande spellista, som Straussvalser.m3u, Wagner_bångar_på.m3u, Allt_av_Bach.m3u osv.

En annan uppgift kan vara att sammanställa specialiserade spellistor för olika tillfällen, såsom Party.m3u, Julmusik.m3u, Taffelmusik.m3u etc. Du kan ha hur många specialiserade överordnade spellistor som helst.

Skrivskydd

För att få ha M3U-filerna kvar ofingrade av klåfingriga spelprogram ska de vara skrivskyddade.

Nätverkets koppling

Hemmanätet kan kopplas på många sätt och nedanstående koppling är bara ett förslag.

Bilden visar ett ledningsbundet nät av ethernettyp, men det kunde lika gärna vara trådlöst. Redigeringsdatorn och mediaservern skulle kunna vara samma dator. En modern analog förstärkare kan ha mediaservern och D/A-omvandlaren inbyggd. Texten i denna artikel förutsätter dock att du har full kontroll över mediaspelarens funktioner och dess filsystem och kan bygga spellistor för den.

Intel NUC är ett exempel på en liten dator på 15×15 centimeter som du kan köra Windows på, som mycket väl kan fungera som mediasaerver i stereohyllan. Den har inbyggd D/A-omvandlare och analoga utgångar samt TOSLINK, HDMI-anslutning till en bildskärm och plats för två interna SATA-diskar. Den hörs inte, för den saknar fläkt. Ljudutmatning är inte någon direkt processorkrävande uppgift, så någon raketdator är absolut inte nödvändig.

Slutsats

Har du bara spelat CD-skivor de senaste 15 åren och saknat dina LP-skivor? Gör något åt saken! Förfall inte till att betala till Spotify. Men det kostar timmar. Visst, du kanske hellre bygger modelljärnväg, ägnar dig åt amatörradio, snickrar eller gör något annat kreativt, men musiken är ändå grunden till all glädje. Riktig musik, med riktig kvalitet.

Läs mer

Hämta hem Audacity: http://www.audacityteam.org/

Om M3U-filer: https://en.wikipedia.org/wiki/M3U

Om mediaspelare: https://en.wikipedia.org/wiki/Category:Media_players

Om Tag editors: https://en.wikipedia.org/wiki/Category:Tag_editors

Mediamassakern, min utredning om vart vi är på väg med det moderna ljudet: https://www.idg.se/2.1085/1.380939/mediamassakern

När gammalt ljud blir som nytt: https://www.teknikaliteter.se/2017/12/01/re-mastering_nar-gammalt-ljud-blir-som-nytt/

Akustik kan fixas: https://www.teknikaliteter.se/2017/11/13/akustik-kan-fixas/

Digital 3D-bio: https://www.teknikaliteter.se/2017/11/10/sa-fungerar-3d-bio/

En hemsk redogörelse för bullerkriget: https://en.wikipedia.org/wiki/Loudness_war

Nää. Det här fungerar inte: http://www.ljudmakarn.se/view.asp?art_id=2779&menu=1 och recensionerna är lika tokiga. Ormkabel är kanske bäst? https://www.ljudmakarn.se/view.asp?art_id=520 Dessutom blir det bättre ljud om en elektriker filar på kontakterna i ditt elskåp: https://www.dagogo.com/nordost-qrt-system-review och kommentarerna sen: ”I was completely stunned”… Till och med pickupen i skivspelaren förbättras tydligen och ”deliver a warmer mid-range”.

Faktaruta – allt det tråkiga

Tidsåtgång

Det tar tid: Du måste få till en effektiv arbetsgång för att arbetet ska bli uthärdligt. Överföringarna kommer att ta tid. Massor av tid. Men vad spelar det för roll? Du älskar förhoppningsvis dina skivor. Skivorna måste spelas av i realtid, i 33,33 varv per minut och det tar den tid det tar. Antag att du har 400 LP-skivor, vilket inte alls är ovanligt för en medelmåttig samlare. Att bara spela av dem tar en försvarlig tid. Om de är 20 minuter per sida, blir det 267 timmar. Spela av 10 skivor om dagen och spara undan rådata. Det tar dig 40 dagar. Om du inte har så mycket tid att lägga ut bör du fundera på sätt att minska tidsåtgången. Hellre det än att du tröttnar efter ett tag och arbetet aldrig blir klart.

Redigering behövs: Du kommer att behöva göra redigeringsarbete efteråt för att ta bort tråkiga knäppar, brus och buller, sådant som vi moderna digitalljudkonsumenter har lärt oss inte ska finnas kvar. Du anar inte hur mycket brum som finns inspelat på skiva, hur många spårvagnar som mullrat förbi utanför inspelningslokalen etc.

Förväntningar

Signal/brus är sämre än du tror: Det är bara att inse det: Singelskivor är usla. Når du 30 dB signal-brus (S/N) ska du vara glad, men i de flesta fall håller det sig runt 20 dB, särskilt EP-skivor där man fått vara extra sparsam med modulationen. Men vad gör det när musiken ligger och gungar runt 6-9 dB dynamik och trumslagen kanske toppar på 15 dB. Singelskivor är dessutom bullriga. Allt under 40 Hz är bara meningslöst buller som kan klippas bort utan att något går förlorat. Får du tag i skivor från Östeuropa eller Sovjet är det ännu sämre. Singlar uppvisar också märkliga typer av överstyrning och distorsion, där enskilda trumslag kan bli till märkliga pyramidformade toppar.

En bra vinylskiva kommer inte över 45 dB S/N. Vinyl är inte bättre än så, inte ens direktgravyrer är bättre än 50 dB. Direktgravyrernas förmodat högre dynamik var främst säljprat, visar det sig vid en närmare titt på VU-metern. Sen sitter du där med din fina D/A-omvandlare som klarar 96 dB S/N, helt i onödan.

Om du då klipper bort allt det onödiga under 40 Hz och allt över 10-12 kHz som ändå bara är brus, ökar signal/brus-förhållandet en del.

Teknik

Du behöver bra maskinvara:

  • Du behöver en bra skivspelare med tvättad nål: Det kanske du redan har, men jag menar en spelare som inte tillför buller.
  • Du behöver en A/D-omvandlare med lågt brus, så lågt att det understiger vinylmediets egenbrus.
  • Se upp för billiga skivspelare med färdig USB-utgång, ofta med retrodesign. Du har ingen kontroll över kvaliteten, varken mekaniskt eller elektriskt. Det finns även skivspelare med CD-brännare inbyggd. En sådan ger dig ingen som helst möjlighet att redigera ljudet. Då är det bättre att köpa ett välkänt märke begagnat, eller låna någons Thoréns-spelare under arbetets gång. Lenco L75 och Revox B790 är inte heller dåliga.

96 dB är väldigt mycket: Det är bara att inse att 96 dB är väldigt stor dynamik och att även mycket små störningar av olika slag kommer att märkas på ljudspåret. Du behöver ett avdämpat ställe att ställa skivspelaren, så du inte får med stegljud på golvet, du som slår takten i bordet, dörrar som stängs, eller vibrationerna när du skriver på tangentbordet. De kopplar sig genom golvet och syns som vågformer i ljudfilen. Pulserna är visserligen av väldigt låg frekvens och nivå, men de finns ändå. Kanske en planka mitt på en säng kan duga för skivspelaren?

Koppla in allt korrekt: Säkerställ att du inte får med brum. Anslut alla skärmar och jordledningar korrekt. Undvik jordslingor som orsakar brum, genom att sätta alla väggkontakter i samma uttagsdosa. Och, nej, element och diskbänk fungerar inte som jord.

Se upp för elektriska störningar: Du behöver en A/D-omvandlare och annan ljudutrustning som inte är känslig för smällar från elnätet. Prova det genom att tända och släcka ett lysrör och andra strömkrävande apparater på samma fas som ljudapparaturen för att se om det kommer med på ljudspåret. Du vill väl ha kvalitet?

Kontrollyssning: Du behöver högkvalitativa högtalare att kontrollyssna med. Ett par 20-kronors plastlurar med extra basdunk duger inte.

Faktaruta – säkerhetskopiering

400 LP-skivor kommer att generera Audacityfiler på cirka 400 GB i första skedet. I andra skedet, efter bearbetningen kommer du att ha 400 GB till. När du renderar filerna till det slutliga formatet, exempelvis WAV blir det 240 GB till. Se till att ha dryga en terabyte ledigt på hårddisken och på backupdisken.

Fundera på hur du vill göra säkerhetskopior av ditt ljud. Att slutlagra det på hårddisken i datorn duger helt enkelt inte. Den går förr eller senare sönder. Det har hänt undertecknad två gånger hittills under yrkeskarriären. När disken går sönder är data för det mesta oåterkalleligt borta.

En extern hårddisk på 1 TB med USB 3-anslutning kostar 600 kronor och den kommer att hålla länge, särskilt om du förvarar den i ett brandskåp ”avskilt från datorn” som det heter i försäkringsvillkoren. En avstängd hårddisk går inte sönder. Det är inte längre lönt att göra säkerhetskopior till DVD eller Blu-ray. Dessa media är på väg bort och blir dyrare och osäkrare i slutänden.

Märken på artiklar:
Artikelkategorier:
Ljudteknik · Underhållning

Kommentarer

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *