Wozniak och Lindkvist – två intressantingar

Skriven av

Jag var på Nordic Business Forums föreläsningsdag i Waterfront Building i Stockholm den 24 januari. Först tänkte jag att det bara skulle bli ointressant management-buzz, men det visade sig att både elektronikutvecklaren Steve Wozniak och futurologen Magnus Lindkvist hade utmärkta kvaliteter.

Steve Wozniak började med att klart deklarera att han inte alls ville ha något med vare sig chefsskap eller försäljning att göra. Han ville utveckla elektronik. Mitt första intryck, att han skulle vara tämligen självgod och bara prata på om sig själv, kom snart på skam.

Han visade sig vara mycket sympatisk och framför allt en mycket välmeriterad och kompetent elektronikutvecklare. Han berättade hur hans far, som jobbat på någon elektronikfirma, hade visat honom runt på företaget och givit honom teknikböcker, men framför allt uppmanat honom att experimentera själv.

Han blev radioamatör vid tio års ålder och fick bygga både sändare och mottagare själv. Redan då läste han Science Fiction.

Vid ett tillfälle under scenframträdandet knäppte han samman händerna och såg ut att be en bön, men sade istället att ”sen flyttade William Shockley, en av de tre som uppfann transistorn och fick nobelpriset för det, till Kalifornien”.

Wozniak började år 1973 att bygga enkla datorspel för arkadbruk långt före mikroprocessorn, när all grafisk hantering fick göras i maskinvara. En gång hade Steve Jobs, som då jobbade på speltillverkaren Atari bett honom bygga spelet Breakout och han accepterade, väl medveten om att utvecklingen av ett typiskt arkadspel kunde ta ett år. Problemet var, sade Jobs, att han bara hade en vecka på sig. Det gick ändå.

Efter ett tag tog han och Jobs fram Appledatorn och Wozniak insåg hur mycket bättre det var att skriva spel i programvara än att bygga allt i maskinvara. Han kunde skriva ett spel liknande Breakout på en dag i BASIC, kontra tre månader för att bygga det i maskinvara.

När hans första svartvita datorspel hade nått Atari år 1976 noterade han att de gjorde färg-TV av det genom att fästa remsor av färgad plast över bildröret. Genast satte han sig ned och studerade det amerikanska färg-TV-systemet NTSC och byggde elektronik som kunde alstra färgunderbärvåg och på så sätt göra riktiga färgbilder. ”Sen kom Steve hem till mig och kollade och jag hade rummet fullt av sladdar för jag hade fått plocka av bakstycket på TVn för det fanns ingen videoingång på den tiden.”

”Hur kunde vi sälja hemdatorer till folk på den tiden? Det var ingen idé att trycka på bokföring eller kalkylering. Det var ingen som höll på med sånt hemma. En hemdator måste kunna användas för spel!”

Wozniak ville absolut inte hålla på med försäljning på Apple, men han pratade gärna med folk. ”En dag kom det in en kille genom dörren, som sade att han ville marknadsföra Ataris grejor i Europa. Genast satte jag mig ned och studerade PAL-systemet och byggde elektronik för färgunderbärvågen.”

Han är mycket expressiv

“Jag hade alltid velat se Las Vegas och en gång var det Consumer Electronics Show. Apple ville skicka dit tre chefer för att visa Apple II, inklusive Jobs, men jag fick inte följa med. Så fick jag se en floppydisk från Shughart. Jag frågade cheferna att om vi kan visa en floppydisk, får jag följa med då? Jodå. Det var bara en vecka kvar, och floppyelektroniken var ganska komplicerad att ansluta till, men jag satte mig och mätte på läselektroniken och såg att den baserades på läs- och skrivpulser om 4 eller 8 mikrosekunder, så jag drog ut lite kablage och gjorde interfacet i programvara i appledatorn istället. Det var bara jag som kunde hantera maskinen. Det var trevligt i Las Vegas. Jag lärde Jobs spela Craps.”

Steve Wozniak fortsatte en hel timme med att berätta om alla elektroniska spratt han spelat i skolan och på college och visade sig vara en alldeles utmärkt, trevlig nörd med bra koll på teknikhistoriken i största allmänhet. Men han hade ingen större tilltro till självkörande bilar. Han, om någon, borde veta.

Framtidsforskning

Bland talarna märktes också futurologen Magnus Lindkvist, en man med licens att störa. Han är välkänd talare med teknikinriktning, som har avvikande åsikter om det mesta. Det var uppfriskande att höra. Jag lånade honom i en halvtimme och bollade idéer.

Vad gör en framtidsforskare?

– Jag kallar mig helst futurolog. Framtidsforskning bygger ju helst på observerbara data och sådant finns inte. Futurologi är mera lärande och framtidstänkande.

Vem arbetar en futurolog åt?

– Böckerna jag skriver, köps av alla möjliga människor även om jag försöker skriva mest för mig själv som ung och formbar. Är du 25 år får du mer ut av böckerna än om du är 36 och letar framgångsrecept för ett företag. Jag håller föreläsningar, mest på chefsmöten, ledningsgruppsmöten etc. Det handlar om att försöka inspirera, motivera, provocera och underhålla. Det blir som bäst när publiken är intelligent.

Jag började som konsult. Mitt sista konsultjobb var att hjälpa ICA att lansera sitt ekologiska sortiment ”I love eco” men konsultation handlar om kompromisser och att urvattna en idé tills alla kan acceptera den, medan jag gillar kompromisslösa upplägg: så här är det, så här blir det. Om det sedan händer till hundra procent eller kanske mest fungerar som tankegymnastik, är inte alltid så viktigt.

Du tror inte på att förändra världen med revolutionerande uppfinningar?

– Jag brukade åka på TED-konferens i Kalifornien varje år. Den grundades som en eklektisk sammankomst med teknologi, entertainment och design. Var och en fick tala i 18 minuter, för så länge håller uppmärksamheten. 2005 hade det hela tagits över av en brittisk entreprenör som kom att förändra konferensen, även om det var inte uppenbart då. Under fyra dagar var det 100 talare på 18 minuter stycket. Det som var dåligt tog slut snabbt och det som var bra ville man ha mer av. 2006 hände något. Nu skulle det bara handla om viktiga saker, som fattigdom, Afrika och klimatförändringar. När man går från eklektisk inspiration till en övergripande mission, förlorar man något. Men det får man inte säga, eftersom alla ska tycka att ämnena är viktiga. Det blev värre och värre och det blev väldigt mycket ”change the world”, ”make an impact”, revolutioner osv. 2010 beslutade jag mig för att sluta åka dit.

Sedan har TED-sjukan spritt sig. Nästan överallt ska det finnas en koppling till världsförbättring och det har jag tagit vidare till min bok Minifesto, som är motsatsen till manifest. Nästan alla jävligheter vi har upplevt under de senaste hundra åren har begåtts i ett försök att göra gott. Nazismen, fascismen och kulturrevolutionen startades alla av människor som hade en stor vision, men för mig är individen alltid viktigare än systemet. Detta har jag skildrat i Minifesto, nämligen vad som kommer ur enskilda ögonblick, små situationer.

En av favoriterna var grafenet som uppstod under lektimmar på ett brittiskt universitet. Något år lyckades de få grodor att sväva i ett magnetfält, vilket de vann igNobelpriset för. En annan gång lyckades de lyfta ett tunt lager kol från en blyertspenna med tejp. Det var inget ”make a difference”, det var en håltimme en fredagseftermiddag.

Jag tror inte att man ska säga förändra världen och jag tror inte att man ska tänka det heller. I bästa fall leder det till svårgenomförbara idéer och i värsta fall till ondska.

Du har inte mycket till övers för innovationer?

– Ordet innovation är väl den mest slitna av alla klyschor just nu och jag brukar likna det vid hudkräm. Vackra människor använder hudkräm, men de är inte vackra för att de använder hudkräm. Detsamma gäller företag. De är inte innovativa för att de säger ”innovation”. Det är något annat som gör det och med de stora företagen är det så att innovationen gjordes för väldigt länge sedan. Nu rör det sig om förvaltning och det är något helt annat. Trefas, eldistribution, radio, sanitet, masstillverkning av bilar osv. Det kan vara en god journalistik insikt, men det är värdelöst som ledarskapsverktyg.

Vi vill gärna att uppfinningar av idag ska vara som melodifestivalen. Det ska låta bra, så att många kan rösta på det och tycka om det. Eller kanske som Idol, med någon som låter ungefär som Céline Dion. När man pratar om uppfinningar ska de vara meningsfulla. Hur kan vi hjälpa en miljard människor i Afrika? Det har blivit till en tävling i att framstå som ädel.

Bra idéer kan vara helt icke-kommunikativa, konstiga, abstrakta, svåra och förvånansvärt ofta dumma. Jag tänker på John Leal som var vattenverksschef i Jersey City, som 1908 presenterade idén att hälla klor i dricksvatten för att desinficera det. Alla andra sade ”Nej, gör du det så åtalar vi dig”. Men han hällde ändå gift i dricksvattnet och det fungerade.

Eller man kan ta Orfadin som är Biovitrums kassako idag. Det började som ett misslyckat ogräsmedel i Australien. Men en läkare vid Sahlgrenska sjukhuset gav det till dödligt sjuka spädbarn (hereditär tyrosinemi typ 1). De tvingas äta ogräsmedlet resten av livet, men det botar deras sjukdom.

Det är inte meningsfulla innovationer. Om jag säger att ”vi borde kanske mata bebisar med ogräsmedel eller varför inte förgifta dricksvattnet” så kommer folk att tro att jag är sjuk i huvudet, farlig eller obekväm. Där finns de stora vinsterna, men det kräver att man är asocial och inte går på klyschorna om att förändra världen och inte fastna i vetenskapsordet discurson.

Vi sitter just nu i en ljudisolerad box avsedd för bulliga kontorslokaler, som måste vara en pseudolösning på ett problem som egentligen inte hade behövt uppstå. Någon uppfann det öppna kontorslandskapt och folk blev vansinniga. Då måste man tejpa över med ett plåster.

– Ja, och det står dessutom ”Happiness creates success” på den och det liknar väldigt mycket Auschwitz. Det är ett tecken på att industrisamhället söker produktionssiffror hela tiden. Hur många kugghjul har du gjort? Kunskapssamhället vill mäta. Hur många möten har du suttit på? Men alla mått är värdelösa och då blir upplevelsen av jobbet, hur och var vi sitter, det blir själva jobbet. Jag minns att industrialisten Curt Nicolin sade: ”På fabriksgolvet behöver vi för många människor, för produkterna måste ut ur fabriken. På kontoret ska det helst vara för få människor, för är det för många där så uppfinner de arbetsuppgifter åt sig själva.”

Den här ljuddämpande boxen är tämligen meningslös, men den ser gaska spännande ut och en del människor blir nog lite gladare av att få sitta i den.

Den här samlingen (Nordic Business Forum) handlar bland annat om att statliga företag ska bli mera effektiva. Tror du att det går i Sverige?

– Det är baserat på floskler. Offentlig sektor har oftast inte kunder och i vissa fall inte heller konkurrens. Riktig innovation, förmåga till nytänkande och att omsätta det tänkandet till någon form av handling är väldigt sällsynt. Det sker nästan ingenstans. Prata om innovation gör man nästan överallt. Men att det skulle finnas någon slags magisk ingrediens i dricksvattnet hos exempelvis Stockholms Läns Landsting, tror jag inte. Om vi ser tillbaka om 20 år, kommer vi nog att kunna konstatera att de riktigt innovativa sakerna kom från någon ful, missförstådd människa i Skövde, eller en tidigare kriminellt belastad uteliggare, dvs långt bort från där vi befann oss då. Väldigt få organisationer har den ödmjukheten.

Antalet organisationer som skriver ”vill du samverka med oss, klicka här” på sin hemsida är väldigt få. Istället är alla självförsörjande, självförhärligande och väldigt inåtvända. Tittar man på Facebook skryter folk exempelvis om ”Life at Spotify”. En stor självkänsla. Väldigt få företag odlar uppfattningen om att vi är små, fula, missförstådda och ensamma, men det hade varit en nyttigare mentalitet om man ska öppna sig för nyheter och förstå var det nya finns.

Framgången gör oss okänslig för lyssnande. Man tror att allt handlar om en själv. Egot växer och man omger sig gärna med folk som masserar egot. Det går att köpa sig fram.

Ful, utanför, fattig och missförstådd är bra värderingar att odla för sig själv och sin organisation.

iPhone 10, den värdefullaste produkten någonsin, allt den kan är att visa rörliga känsloikoner. Vad bådar det för framtiden?

– Den kan Face ID också. Jag tänker på Jan Stenbeck som lanserade mobiltelefonin med Comviq. Mobiltelefonen ansågs töntig. Man ringde upp någon och sade ”jag sitter i bilen” och sen lade man på för det var för dyrt att ringa. Löjlighetsfaktorn är väldigt viktig för ny teknik. Många får nu för första gången känna på ansiktsigenkänning som fungerar. Kanske det sitter några teknologer på KTH och får en idé om ett nytt betalsystem för rockfestivaler? Då har den löjliga applikationen inspirerat någon i en helt annan miljö.

De stora utvecklarländerna, som USA, verkar ha stagnerat. Vilka blir de nya utvecklarländerna?

– När vi säger USA, menar vi egentligen 20 collegestäder. För att kunna tänka nytt bör man vara rik, känna frihet och trygghet. Om man inte hade behövt vara rik, skulle de flesta av dagens idéer komma från den centralafrikanska republiken Chad. Är man rik och trygg verkar det hända mycket mera spännande. Nordeuropa är en sådan plats, Storbritannien en annan. Vi pratar mycket om Asien, men de är ganska ofria. USA är väldigt diversifierat och fritt i tanken. Det finns till och med folk som inte tror att Jorden är rund!

Sverige vill bli som USA. Vi importerar anglicismer, amerikanska konferensformat och managementteorier. Idéerna om det rika, fria, fredliga och mångfaldiga som behövs för innovation kommer att sprida sig utanför USA, men USA kommer även i fortsättningen att vara en fyrbåk. Problemet för Nordeuropa är att ”vi” är lite för starkt.

Tror du att robotar och självkörande bilar tar över?

– Nej. Det intressanta med den mänskliga hjärnan är att den skriver sitt program i realtid. ”Oj, något oväntat hände, men jag får väl anpassa mig.” Det finns saker där avsikten är en del av värdet. Jag brukar ta upp Ulysses av James Joyce. Idén var stream-of-consciousness. Han tog bort punkterna och allt blev en lång mening. Han ville fånga allt som hände i en människas huvud en dag i Dublin. Hade jag påstått att en dator hade skrivit detta, hade du sagt att den nog var trasig.

Vi har en förmåga att nedvärdera det en dator kan göra. Den vann i schack. ”Äsch, det var bara schack.” Den vann i Jeopardy. ”Äsch, det var bara Jeopardy.” Men det är snarare dumhet som leder till skaparkraft. Artificiell dumhet skulle vara intressantare att programmera än artificiell intelligens.

För tio år sedan skulle kineserna ta alla jobb. Nu är det istället robotarna. Det är alltid någon som ska ta våra jobb. Det duger som pep-talk. Jag har provat en självkörande Tesla och funnit att den saknar den fundamentala förmågan till anpassning som är så lätt för en människa och är helt omöjligt att programmera. Ta bara flertydiga ord. Ingen dator kan fatta det. Människan kan vara helt ologisk, men vi anpassar oss och tycker om det. Det som ger människan en personlighet är dess excentricitet och nyckfullhet. Vi gillar att överraska och att bli överraskade. Jag tror mera på begreppet co-bots där maskinen blir ett samarbetsverktyg. Ursprunget till diskussionen är symptom från finanskrisen, som inte gått över än.

Vad kommer att hända med Internet?

– Vi ser hur man försöker att lösa en massa saker med blockchain, som borde ha byggts in från början. E-posten som uppfanns på sjuttiotalet borde ha haft kryptering redan då. Idag försöker vi lösa problem som skapas ur annan framgång. Tiden för det synliga Internet, där vi tittar, surfar och söker vid en skärm, kommer att bli passé. Internet kommer att byggas in bakom kulisserna och därigenom bli mycket nyttigare. Om vi bakom kulisserna skulle kunna dra nytta av vad vi lärt oss av 20.000 patienter för att fostra ett nytt beteende eller skapa en ny medicin etc., då blir det väldigt intressant. Vår fysiska värld kommer att börja härma Internet. Tinder är ett sådant exempel, där man kan ha relationer ”på kran”.

Ingen säger ”Internet” längre, utan nu handlar allt om några företag och deras applikationer. Folk går in i en affär och vill ”köpa Facebook” och tror att det är hela Internet. De mest spännande dagarna är över. Vi har börjat förstå att det hela är elektricitet. Det var spännande att bygga ett elektriskt företag 1950 och lika spännande är det att bygga ett internetfierat företag idag. Men då fattade man inte vad ett ”elektriskt” företag betydde.

Vi skulle kunna ha öppet 24 timmar om dygnet!
Vi skulle kunna bygga en elektrisk bil!

Utveckling av läkemedel är ett träsk av byråkrati och höga kostnader och det skulle kunna göras mycket effektivare om man bara kopplar ihop data och patienter på ett effektivare sätt. Och där har vi problemet idag: Data ägs av privata aktörer. Till exempel Facebook. Det kommer att förändras. Du ska äga ditt data. Det ska inte vara centraliserat. Det ska inte finnas hos ett facebookdatalager. Det ska finans överallt.

Blir vi lyckligare av det?

– Lycka är inte en moralisk kompass. Lägervakten i Auschwitz var väl jättelycklig. Han gjorde sin plikt, hade kamrater och målsättning och hjälpte staten. Jag tror inte man ska sträva efter lycka.

Lyckoforskarna säger att det är ett tillstånd som varar i åtta minuter, per gång. World Happiness Report har också visat att folk fortfarande, ända sedan femtiotalet svarar detsamma på frågan ”Är du lycklig?” nämligen: Jag är ganska lycklig. Kanske 3,5 av fyra möjliga. Att känna sig lite missnöjd är nog bra, rent evolutionsbiologiskt. Då anstränger man sig.

Frågan är istället: Kommer vi att bli lite halv-missnöjda med att det nya? Ja!

När vi kan teleportera oss till USA kommer vi att klaga i kön till teleportern att vi varit tvungna att hälla ut vätskor och på att kön är för långsam. Att teleportationen tog åtta sekunder, kommer vi att strunta i!

Avslutning

För övrigt kan undertecknad faktiskt rekommendera Nordic Business Forum. Där fanns mycket kunnigt folk och management-surrandet var inte alls lika besvärande som jag trott att det skulle bli. Så var till exempel den lite äldre farbrorn Set Godin väldigt inspirerande och kul att lyssna till, även om man inte är försäljningschef.

Läs mer

Steve Wozniak och flera av hans tekno-hyss: https://en.wikipedia.org/wiki/Steve_Wozniak

Om Breakout. Notera de färgade remsorna: https://en.wikipedia.org/wiki/Breakout_(video_game)

Magnus Lindkvist: http://speakersnet.se/speakers/magnus-lindkvist/, https://www.talarforum.se/magnus.lindkvist

World Happiness Report 2017: http://worldhappiness.report/ed/2017/

USA är inte längre bland de främsta innovationsländerna: https://www.bloomberg.com/news/articles/2018-01-22/south-korea-tops-global-innovation-ranking-again-as-u-s-falls

Nobelpristagarna trodde situationen var räddad 2012. Hej, vad de bedrog sig: https://realistklubben.wordpress.com/2012/12/11/nobelyra-en-seger-for-darwinisterna/

Ena annan spännande framtidsforskare jag mött: Raymond Hammond: https://techworld.idg.se/2.2524/1.109118/raymond-hammond-framtidsforskare

Märken på artiklar:

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *